Gurgel, gurgel

Snor/slem/spy/neon-grön är den färg som någon galen kemist valt att ge den medicin som ska hela min hals genom gurglingar. Jag är inte helt hundra hur det funkade men något problem med magen ledde till ett sår bak i halsen som skulle sköljas med lakritsshootssmakande smörja. 

Drog tidigare upp till dalarna i fredags med Isaks far och bror. Disskuterade gamla lumparminnen och hela resan var gemytlig. Såg en film med Ida på kvällen, Hellboy. Jäkligt bra se den. Ron Pearlman är kanske inte guds fagraste ansikte men jäklar vad hård han kan va!

Sedan lät jag mor ta hand om mig genom mat och husrum. Skönt att få en fristad och kunna fundera lite över ditt och datt. Var faktiskt en ganska jobbig helg, mycket tankar som inte riktigt kan bestämma sig... bara... äsch. Glöm det.

Mikke fyllde 22 inget annat som Ida så klurigt påpekade (iof först efter det att jag påpekade felet till henne, räknas det ens då?). Jag tog det lungt och kände mig mest som en extra pappa på festen. Men stämningen var gemytlig och det är alltid kul att träffa gänget. Enlöf smet hem vid 22... lite tråkigt. 

För att sammanfatta helgen så är jag lite förvirrad, precis som ni läsare säkert är efter detta inlägg, jag måste nog fundera lite. Sakta kommer man fram till bra lösningar. Snabba lappkast hjälper ingen. Förutom en eventuell same som vill långt på kort tid...

glöm det.

puss  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0