Vad som varit 2007...
Mitt 2007!
Listor!
Topp 5, 2007:
Egna föreställningar
1. I väntan på vadå
2. Dalateater giget
3. Bygdespelet
4. Tjechov maraton
5. Woyzeck
Övrigt: Jag och Isak hade en trög start på året med två föreställningar som gick hyfsat men inte mer, vi tog sedan en liten timeout för att samla krafter. Men lite synd att vi inte satte upp något mer.
Resmål:
1. England
2. Göteborg
3. Falun
4. Oslo
5. Luleå
Övrigt: Bland de senare årens svagaste res-år(inte resår). Del pga. mycket jobb och dels för lite pengar. Att återvända till Falun har aldrig slagit fel utan antingen varit mysigt eller galet festande.
Saker som radikalt förändrat min vardag:
1. Glasögon
2. Mp3 mobilen
3. Facebook
4. Bloggen
5. Skägget.
Övrigt: Det var det pendlande utseendet år med rakad hjässa och skägg som kom från ingenstans. Glasögonen var ett väntat men ändock roligt inslag. Annars så kan man säga att sthlm verkligen har satt fart på mitt Internetberoende.
Filmer under 2007:
1. Children of men
2. Pans labyrint
3. Du levande
4. Simpsons the Movie
5. Little miss sunshine
Övrigt. Ett svagt svensk filmår som så många andra år börjar det kännas som nu... Roy Andersson imponerade och Arn är bättre än vad alla tycker, Joakim Nätterqvist är strålande.
Årets karriär-nästan-chanser:
1. Ut i fjärde i scenskolan i Göteborg.
2. Robert Gustafssons besök.
3. Föreställningarna på kulturhuset som inte blev av.
4. Show i dalarna
5. Alla andra jävla scenskoleprov.
Övrigt: Även om man har spottat ur sig lite så kommer nog 2007 vara det året det var jävligt nära med allt möjligt. Sådär är det, man tar några steg fram och några tillbaka.
År kommer och år går. Bloggen har fyllt ett fullt jordvarv och ni har varit trogna läsare. Tack för det här året och jag ser fram emot nästa. Det är ju trots allt det år som jag kommer slå igenom och bli ekonomiskt oberoende, nej jag lovar!
Gott nytt år på er alla.
ensam
Nyår. Detta patetiska antixlimax. Jamen så fort som festen börjar ta sig som man befinner sig på, ja då är det nått klappträ som inser att klockan snart är midnatt och vi borde leta reda på ett torg med en kyrkklocka. Sagt och gjort sedan blir man stående kall och jävlig någonstans i sverige med så mycket natt kvar men ingen fest att dra på för ingen vill dra hem det här stora packet och ingen krog att gå till allt är fullt.
Jag funderar på att bojkotta skiten med en påse popcorn och en film.
Juldagen har jag aldrig testat att gå ut tidigare men det är sannerligen något som borde bli tradition. Gud va mycket hemvändare det var på den där lilla plätten till lokal. Man vände sig om och vips stod ett till bekant ansikte som man inte träffat på år och dagar. Mycket underhållande. Skönt att jag fick sova på mantalios axel också, jag var ju lite trött. och Daniel... haha jadu det där lär nog bli ett eget inlägg någon dag.
men vi får väl se vad de kommande dagarna bär i sitt sköte... snart är det ju dags för en bloggårskrönika oxå... håll ögonen öppna efter den. ni förstår att jag har haft den här saken i strax ett år precis!
god fortsättning till eder alla
GOD JUL!
Jag har förresten rakat av ALLT skägg nu men inte när bilderna togs.
Så från mig själv till er ALLA en riktigt GOD JUL!!!
Nu smiter jag...
kl 09.44 går tåget från sthlm station och jag anländer tillsammans med min bror till falun vid 12.28. Sedan är jag där ända fram till den 27! Jag ska slänga upp någon blogg därifrån men här kommer det viktiga. Till alla er som känner mig osv. jag har ju som tidigare nämnt två nummer: ett gamalt som jag tänker behålla när jag blir av med det nya vilket är om ca 5,5 veckor. Det NYA nummret som jag för tillfället använder har en mobiloperatör som jag inte tänker nämna vid namn...
rimmar dock på: snor.
Detta jävulens verktyg har inte täckning i mitt familjehem. Inte alls faktiskt. Så om jag helt plötsligt blir dålig på att höra av mig och liknande så beror det helt enkelt på att jag inte kan. Jag är, för att uttrycka mig mer... poetiskt, brutalt rövknullad utav det där bolaget och kommer aldrig att ha med dem att göra igen. OM jag skulle råka ha det, av någon fruktansvärd anneldning, så hoppas jag att Gud är god och skickar en blixt, modell stor, och klyver min själlösa kropp i tvenne delar.
Haha så är det med det. Men nu ska jag som sagt hem och Jula mig lite. För att sätta lite stämning så slänger jag upp lite gamla Julrim som jag hittade. Dessa är alltså till presenter som jag gav för tre-fyra år sedan.
Handskar:
När ni framtida problem skall hantera:
Snickra, måla och sanera.
Då sker ibland saker som bara händer.
Nu får ni själva chansen att justera dessa trender.
Om kåken ska gå till ny från "gamling"...
Är det nog dags att skrida till handling!
"då sker ibland saker som bara händer" - fattar ni? Att ibland står man där och inte har något på händerna.
Skäggtrimmer:
Känner du dig ibland dyster?
Att den forna skärpan saknar lyster?
Kanske borde du ropa timmer!
Om folket ändrar till dimmer.
Så ge chansen till ditt håriga ägg.
Att slippa tovan du kallar skägg.
Den forna glansen återskapa.
God Jul papa.
Haha fruktansvärda rim. Papa. Okej sista som jag inte riktigt är säker vad det var till...
Du som fötts direkt ur baken
Faktiskt skulle kunna gilla denna saken.
För nu du med innehållet kladda
Tills dess du ser ut som en padda
För jag tror att du gillar smaken
ja ni får ge mig föslag till vad man ska ha det rimmet till!
Tillsvidare!
Trist.
Vi höres.
Tamburmajoren!
Frukta honom!
Premiären gick suveränt och nu börjar det rulla in biljetter, om ni vill se den här mannen gå loss på allt vad scenografi heter så se till att höra av er och boka biljetter!
I startgropen
Jag blir inte nervös längre. Sanning med modefikation, självfallet, men poängen är att jag känner ett lugn inför föreställningar fram till den sista sucken innan publiken börjar strömma. Då är det som om luften går ur mig och jag blir jätteliten. Svårt att hålla i saker och att andas. Haha men det är tur att det bara är då. För så fort som man kliver ut på scenen och känner tryggheten av de värmande strålkastarna då smälter allt det där bort och blir en bagatell.
Där föds man på nytt.
Gud va pretto.
Dö tönt.
JULRÖV
Vårt hus:
Millienskans pojkväns hus: http://elinmillen.blogg.se/
Så när det är dags att slicka såren efter fredagens totala haveri, varför inte slicka saffraninfekterade sår? Vår lilla husmor Ia kom över och det var mjöl upp till öronen!
Det vi saknade i talang kompenserades med glädje inför den stundande saffranstunden.
Jag aplicerar bommulpads som någon glömt någon gång hemma hos oss. En förträfflig, om ändå ofrivillig, gåva som passade utmärkt när vi saknade vanlig bommul till snö.
Resultatet talar för sig själv... samt det faktum att vi inte heller hade bakplåtspapper...
Julstämningen börjar sakta komma krypandes. Jag brukar vara lite svag för den här högtiden och nu när Busungarna skanderar låten Tomten jag vill ha en riktig Jul ur mina små men ändå fullt funktionsdugliga högtalare så måste jag nog ändå kapitulera fullständigt. Kan oxå ha att göra med det faktum att sett Love Actually...
Jamen stäm mig då! Fan jag är lite svag för den...
Bitter? Jag är inte bitter... jag är fan i mig ursinnig!
Av någon anledning får jag för mig att dra ett rasistiskt skämt som jag kom på under ett svagare ögonblick när vi ska lämna lokalen och det blir inte bättre än att en granne till vår replokal dyker upp i själva klimaxet av skämtet så hon tror nu att det är kkk som har möten där inne.
Vädret var av den typen som ger ifrån sig fukt som fortplantar sig under alla klädlager och gör att man fryser som en galning.
På jobbet blir jag bryskt uppringd av min gamla rektor Neuman som gav mig en utskällning efter alla toner och noter som går att producera. Ett missförstånd som lett till att folk inte var där de borde vara. Inte direkt mitt fel men tja kolleriker som han är och mitt nummer till hands... Woyzeckpjäsens öde låg ett tag helt i Victors händer. Men han redde ut det hela fint.
Försöker ta mig hem från jobbet men bussar blir sena och jag missa anslutning så en resa som skulle tagit en timme tar nu en och en halv.
Ska åka till min gamla skola och träffa nya och gamla elever. Slår på datorn så jag ska se vilken tid som repetitionerna inför Julevangeliet på kulturhuset börjar... det är inställt. Alltihop är inställt.
HELA JULEVANGELIEGREJEN ÄR INSTÄLLT.
"Se en så vacker, hård, grå himmel; det är så man får lust att slå i en knagg och hänga sig.." - Woyzeck
Hård värld.
Man kan ju tycka synd om sig och vara allmänt gnällig, det brukar jag vara ganska bra på. Men så när jag stod vid pendelstationen idag så där på backen låg denna lilla döda fågel med buken uppsprätad. Ser ut att ha varit en våldsam död. Då är det nått rikspucko som tycker att det är kul att lägga en potionssnus i såret. Bara som för skojs skull eller nått. Sthlm känns jävligt hårt och känslokallt i mellan åt.
SL höll på att fucka upp mitt scenskoleprov idag. Hej jippi kay ey. Pendeln fastnade på gammalt "å nej det här kommer ta lång tid" -manér. Mycket riktigt var det ett riskpucko till som växlat fel någonstans och snodde en kvart av min restid. En kvart är en lång tid om man ska åka en sträcka som tar tjugo minuter. Jag hann ändå med andan i halsen. Jag ger mig tusan på att även detta riskpucko snusar.
Scenskoleprovet gick bra. Får veta svar kring den artonde. Men det är drygt femtonhundra som ska bli typ sextio till det provet och man blir bedömd i nästan åtta minuter. Haha ja litte lotteri är det.
En sak till. Kära vänner som facebookar: kedjebrev är varken inne eller okej. Så jävla töntigt att folk har börjat med den där smörjan nu igen bara för att den där sidan gjort det lite nyare. Men det är samma skit. Sluta skicka dem och sluta producera dem. Om ni förstås inte har något viktigt att skriva! Men det kan vara försent då. Folk sl¨r lätt dövörat till... om man lurar folk att vargen kommer... ja ni fattar poängen.
Vid liv
Förrutom den gången jag kommer in.. förstås.
Helgen betades av i maklig takt och det gick väl okej. Men jag var rätt sliten igår kvälls. Åt Julbord med min brukares familj i söndags. Som en "liten" julklapp av dem. Shit jag åt så jag gick sönder. Vår servitör berättade att enligt tradition där på hasselbacken så åt man nio, NIO tallrikar.
1. Sill
2. Andra kalla fiskrätter
3. Kallskuret (utom julskinka)
4. Julskinka och dopp i grytan
5. Varmrätter
6. Lutfisk
7. Julgröt
8. Ost
9. Godis och efterrätter
Jag var den enda vid bordet som åt alla nio. Sen jobbade jag resten av kvällen. Stackars, stackars lilla mage...
I lördags efter jobbet så var det tänkt att Carro skulle komma och hälsa på och vi skulle kanske se en film eller något annat, icke ansträngande. Mmmh... nu hade hon redan barrikerat sig hos Cissi, tillsammans med Farao och Matti Hedlund som jag inte sett på fyra (!) år. Det var en riktig liten klass reiunion alltså. En lägenhet fylld med gamla esteter från falun. Jag var ju tvungen att åka dit och säga hej. Men farao hade redan utgångsplaner i huvudet, något man glömde berätta för mig. Så det dröjde inte långt innan vi satt i en taxi på väg till stan och släntrade in på en krog som någon hade hyrt till sitt privata kalas. Det var väldigt "stekigt" därinne. Alltså vad man i sthlm kallar lite rikare och "snyggare" människor. Jag vantrivs alltid där. Dagen till ära var jag ju uppklädd efter att ha jobbat tio timmar med Wille. Jeans som förut varit bagiga och nu bara fula samt ett vitt linne och en nittioskjorta.
Alla som gjort lumpen vet vad en nittoskjorta är. Haha jaja det var kul ändå och märklig känsla att sitta och disskutera saker med Hedlund igen.
mmh.. gud var jag babblar. Jag borde göra något vettigt och faktiskt ta tag i mitt scenskoleprov nu.
tills nästa gång...
Det ensammaste jobbet i världen...
Min dator, Märta, har en liten egenhet: hon är högljudd. Visst finns det flera sådanna tänker ni och jo så är det. Men om man inte drar ur sladden ur märta innan jag lägger mig på natten så vaknar hon av sig själv med det där "hej nu tokjobbar lite fläktar i mig" ljudet. Spöken eller något elektriskt glapp? Hon skräms iaf.
Men det är inte den där uppvaknade grejen jag tänkte på i första hand nu. Nej det är ljudet på en fläkt som nästan flänger upp i falsett.
Det är precis så som jag föreställer mig att det skulle låta om någon satte sitt öra mot mitt och lyssnade. Jag är nära gegamoja. Klibbklabbigg geggamoja. Det är texter som ska sitta till scenerier och ett jobb som ska ge pengar och en skola som man vill in på och det är fler texter och det är jul och, suprise, mer jobb. Min helg:
lördag: jobb 11.00-20:30
söndag: jobb 12:00 - 20:30, teaterträning 21:30
måndag: teaterträning 09:30- 12:30, jobb 14:30- 20:30
På onsdag gör jag scenskoleprov och notera att teaterträning INTE är rep inför den härliga dagen. Tisdagen är fortfarande "ledig" men hur mycket kan man sätta på en dag själv...?
För man inte mer än så... man är inte mer än själv. Ensembler kommer och går, kvar står man med ett manus och nya ansikten som är vad man kommer leva med den närmaste perioden. Människor som man lever så nära som man kan leva men som man inte släpper för nära inpå för man orkar inte helt enkelt.
Man spelar roller till förbannelse.
Det finns teaterthomas
Det finns jobbthomas
Det finns familjthomas
Det finns vännerthomas
Och det finns thomas när ingen annan tittar.
Han sitter just nu med tre manus i knät och känner för första gången ett litet tvivel. Men sammtidigt vet han mycket väl att han kommer gå till sängs, kliva upp och ta dagarna i tur och ordning. Han vet att just nu är det precis som han önskade att det skulle vara.
För allvarligt jävla talat: vad i hela hellskotta skulle jag pyssla med annars?
Nu ska jag och Märta sova.
Godnatt på er och trevlig helg.
