Annorlunda kul

Igår morse skulle min pendel ta mig till t-centralen tjugo i nio. Resan tar sju minuter. Jag kom fram tio över nio och hamnade sedan i den röda linjens totala kaos så Woyzeck repet blev extra kort.

Av någon anledning får jag för mig att dra ett rasistiskt skämt som jag kom på under ett svagare ögonblick när vi ska lämna lokalen och det blir inte bättre än att en granne till vår replokal dyker upp i själva klimaxet av skämtet så hon tror nu att det är kkk som har möten där inne.

Vädret var av den typen som ger ifrån sig fukt som fortplantar sig under alla klädlager och gör att man fryser som en galning.

På jobbet blir jag bryskt uppringd av min gamla rektor Neuman som gav mig en utskällning efter alla toner och noter som går att producera. Ett missförstånd som lett till att folk inte var där de borde vara. Inte direkt mitt fel men tja kolleriker som han är och mitt nummer till hands... Woyzeckpjäsens öde låg ett tag helt i Victors händer. Men han redde ut det hela fint. 

Försöker ta mig hem från jobbet men bussar blir sena och jag missa anslutning så en resa som skulle tagit en timme tar nu en och en halv. 

Ska åka till min gamla skola  och träffa nya och gamla elever. Slår på datorn så jag ska se vilken tid som repetitionerna inför Julevangeliet på kulturhuset börjar... det är inställt. Alltihop är inställt. 

HELA JULEVANGELIEGREJEN ÄR INSTÄLLT. 

"Se en så vacker, hård, grå himmel; det är så man får lust att slå i en knagg och hänga sig.." - Woyzeck