Vid liv

och vid hyffsat gott mod. Imorgon smäller det av med buller och bång, då börjar scenskoleproven med sthlm som först ut i vanlig ordning. Det gick inte sådär överdrivet jättebra där förra året och jag kan känna att mina scener inte är riktigt där jag vill att de ska vara men det är som det är. Faktum är att det ändå hänger på dagsformen för de här proven. Jag känner männiksor som anlitar dyra regissörer för att hjälpa dem förbi det här första steget. Problemet är att sen MÅSTE man klara sig själv så jag tycker det verkar mera logiskt att bara gå dit och presentera vem man är och vad man kan. Sthlm är lite annorlunda jämfört med de andra skolorna, de har "bara" tre prov istället för fyra. Det är nummer två som i princip helt har slopats så om man klarar sig förbi den första biten (jag tror att förra året kapade de tusen till dryga sextio pers) så är det som att hoppa direkt in i prov nummer tre. Alltså med mycket mera avancerade prov. Haha de är en hel vetenskap de där sakerna och jag kommer aldrig att bli klok på dem. 

Förrutom den gången jag kommer in.. förstås.

Helgen betades av i maklig takt och det gick väl okej. Men jag var rätt sliten igår kvälls. Åt Julbord med min brukares familj i söndags. Som en "liten" julklapp av dem. Shit jag åt så jag gick sönder. Vår servitör berättade att enligt tradition där på hasselbacken så åt man nio, NIO tallrikar.

1. Sill
2. Andra kalla fiskrätter
3. Kallskuret (utom julskinka)
4. Julskinka och dopp i grytan
5. Varmrätter
6. Lutfisk
7. Julgröt
8. Ost
9. Godis och efterrätter

Jag var den enda vid bordet som åt alla nio. Sen jobbade jag resten av kvällen. Stackars, stackars lilla mage...

I lördags efter jobbet så var det tänkt att Carro skulle komma och hälsa på och vi skulle kanske se en film eller något annat, icke ansträngande. Mmmh... nu hade hon redan barrikerat sig hos Cissi, tillsammans med Farao och Matti Hedlund som jag inte sett på fyra (!) år. Det var en riktig liten klass reiunion alltså. En lägenhet fylld med gamla esteter från falun. Jag var ju tvungen att åka dit och säga hej. Men farao hade redan utgångsplaner i huvudet, något man glömde berätta för mig. Så det dröjde inte långt innan vi satt i en taxi på väg till stan och släntrade in på en krog som någon hade hyrt till sitt privata kalas. Det var väldigt "stekigt" därinne. Alltså vad man i sthlm kallar lite rikare och "snyggare" människor. Jag vantrivs alltid där. Dagen till ära var jag ju uppklädd efter att ha jobbat tio timmar med Wille. Jeans som förut varit bagiga och nu bara fula samt ett vitt linne och en nittioskjorta.

Alla som gjort lumpen vet vad en nittoskjorta är. Haha jaja det var kul ändå och märklig känsla att sitta och disskutera saker med Hedlund igen.

mmh.. gud var jag babblar. Jag borde göra något vettigt och faktiskt ta tag i mitt scenskoleprov nu.  
tills nästa gång...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0