På liv och död.

Visst ser de oskyldiga ut, de små gulliga tanterna? Under hela vår uppväxt blir vi matade med de uppgifter att dessa harmlösa varelser är svaga och lite handikappade. Om de blir stående i en buss ska man raskt lyfta på sin unga stjärt och erbjuda damen platsen så hennes skrangliga kropp ska få en chans att få fortsätta att fungera i några mil till.


tant
Det här var heeeelt ok för mig, så länge det faktiskt var så att tanterna var försvarslösa varelser.

Ärade jury jag vill här som vittne till vissa händelser återberätta vad som hände den 15/1-07

Jag befann mig på tåget från helvetet. Det hade varit en storm, Per, som dragit in och ställt till med oreda så när jag skulle bege mig till malmö så tog hela turen drygt nio timmar... suck.

Tre och en halv av dessa befann jag mig på en buss. Ett byte i något som kallades Nässjö var obevekligt. Så när tåget rullade in och förklarade situationen var det inte mycket att göra än att leta reda på dessa berömmda bussar. Tyvärr var vi väldigt för många människor för att få plats i samma buss och eftersom de lämnade stationen i tiominuters intervaller så kunde inte riktigt folk vänta.
Särskillt inte tanterna.

Jag var helt stum. När dörrarna slogs upp så kommer dessa "svaga" människor med en våldsam beslutsamhet som man ibland ser i ögonen på tjurar som tröttnat på matadoren och beslutat sig för att använda honom som dörrmatta.
De slängde upp sina stora resväskor på axlarna och bara plöjde igenom folkhavet. Om man stod ivägen fick helt enkelt skylla sig själv. Jag är lite osäker men jag tror att jag såg en liten flicka bli av med sitt ben och var tvungen att åla sig ut ur tumultet innan hon förblödde av skadorna.

Jag misstänker att vi alla är lurade.
Tanter växer sig bara starkare och klokare ju äldre de blir.
Finns bara en sak vi kan göra för att säkerställa säkerheten för våra avkommor:
Återinföra ättestupa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0