Annorlunda kul

Ja mitt hår och skägg börjar nu leva något eget liv. Det är så mycket tuffsar och dylikt som slingrar sig ut från min skalp. Det är knappt tre veckor till enmans showen och innan dess kommer jag att flera gånger stå gråtandes med rakapparaten i handen. Jag vill inte ha allt det här otäcka håret som på intet sätt klär mig. Det ser fan ut som könshåret på en halvutvecklad femtonåring.

Hade föreställning i Falun i helgen, mycket trevligt. Vill tacka alla som kom och gjorde kvällen minnesvärd. Visst kan man ju själv fundera lite över hur dittan och datten med showen men i slut änden kommer jag ändå alltid fram med samma svar: jag och Isak tränar in 25-30 sidor manus åker till en scen tjugotvå mil bort och bygger scenen samma dag. Allting gratis. Då blir det ju som det blir med lite tempofattigt och några bortslaravde poänger. Men publiken vet redan vad de får så allt är frid och fröjd. Vill även tacka våra gästmedverkande Elin Milén och Per Jakobbson. Båda två stal all uppmärksamhet från oss och ska därför aldrig vara med igen!

Kanske.

Enda bilden jag har från kvällen än... (jag spyr på bilden)

Efter vårt äventyr begav jag mig med Ida och Enlöf till Rättvik för att titta på fulla människor och känna mig vuxen. Jag hoppas att jag inte ranglar omkring på samma sätt och talar med lika dryg stämma. Risken finns väl antagligen. 
   På vägen till Rättvik uppstod det en trafiksituation som mycket väl kunde ha resulterat i eder författares omdelbara död. Nu gick allt bra och jag vill inte hänga ut folk på bloggen men det var definitivt inte Idas (vår förares) fel. Jag tror att jag fortfarande var så hög på ångorna från föreställningen att jag inte riktigt var medveten av vad som hände omkring mig. Men det är läbbigt när livet kryper innpå och blir påtagligt. 

Nu ska jag iväg till skolan och sedan luncha med min bror.
Godmorgon Svergie