Annorlunda kul

Nu smiter jag! För en helg åtminstone... Åker till dalarna imorgon och gigar lite. Borlänge imorgon med medmera personalfest och lördag med dalateatern. Kul så det slår gnistor! Fast roligast blir det att träffa mina underbara tre små godingar. Ida, Daniel och Mikke som för övrigt fixat en säng till mig! Mycket uppskattat. Tråkigast är jag inte hinner träffa mamma och pappa. Jag har sjukt dåligt samvete för det och skulle verkligen behöva en liten middag med dem nu... men vi får ta det en annan dag.  Jag ringde henne idag och min treåriga brorson svarade.

"hej thomas"
"hej TOR!"
"skulle du vilja komma hit och leka med mig nu?"
"det blir svårt jag är i stockholm, men det är roligt att tala med dig vad pysslar du med nu för..."
"okej hejdå"
"nej vänta"
mors röst "han ville inte tala med dig om du inte kunde leka"

tuff unge. Jobbigt när folk inte vill tala med en...

Har sett SHREK 3 på bio med bror och vronkis ikväll. Faktiskt en rolig film, blev positivt överraskad. Men vet inte om jag blev det bara för att jag hade bävat för motsatsen.

Annars så är det lite bättre.

Men bra blir det väl aldrig.

puss på er

Titta i juni mappen om ni vill se mer vax-inlägg. Juni mappen och inget annat.

Julia och Lova tittade in på en snabb visit i månadags. De var på genomresa/hemresa och kände att det var för svårt att motstå den varma, gemytliga, kännsla som två gamla högstadiekommpisar kan erbjuda. Det var trevligt med minnen och sånt skit men morgonen efter hittade Julia mitt kallvax som blev kvar sedan Vronkis var här och våldförde sig på mig(se maj). Kan inte jag få göra, sa hon med den där blicken som är lika delar upphetsning och morbid tortyrlängtan. Hur hennes engelskepojkvänn fortfarande håller sig i livet är en gåta.
 
Jaja hon börja rycka och jag börja skrika.

Idag har jag svårt att sätta på mig en t-shirt.

Men, men... i övermorgon är det ju gig i Borlänge där jag har tänkt att blotta mig lite...

Var en timme för tidig till jobbet i måndags och trodde jag var en kvart försenad. Man skulle kunna säga att jag är lite ur gängorna. Man skulle kunna säga att det är lite uppförsbacke. haha  det är väl lite lustigt tänkte jag och slet upp min mobil för att berätta för någon... men jag stod bara och höll den lite fånigt.

Det är ju just det. Fånigt.

 

---

I ett liv fyllt med teater finns det roller man inte vill spela, roller som man önskar man kunde säga nej till, ironiskt nog är det dessa som i slutänden definierar oss som individer och möjliggör andra roller. Roligare roller.

Men ibland vet man inte riktigt varför manusförfattaren kände för att pissa skådisen i ansiktet, rollen känns onödig och överflödig. Man ifrågasätter sig själv och funderar om man spelar fel. Det kanske finns en fantastisk lösning på problemet. Men utan regissörens vägledning och ett manus som skrivs samtidigt som du kliver på tunnelbanan eller köper en tidning, är det svårt att koppla samman alla trådar. Det finns ett slut, klart det gör, allting tar slut.

Men när och hur?

I vilken roll?

http://www.shoutcast.com/directory/index.phtml?startat=20&s=90 - en drog, en himmelsk drog.

Tune in alla nyfikna!

Sitter i lugnan ro på väg hem från en sen teaterträff och samtal med Robbelibobbelibobban som även han är med i produktionen. Vi har börjat tala om lite kännsliga saker och jag är uppe i en smärre hjärtskärande hisoria om hur det är lite jobbigt ibland. Vad det handlar om behöver ni inte veta för lite integritet har jag ändå fortfarande!

Men... stolgruppen bakom Robbelibobbelibobban sitter det någon och lyssnar på vårat samtal. Vi talar definitivt inte högt utan mer väser för att inte låta som snörvlande tanter. Men... han har gett sig fan på att lyssna och karljävlen ser ut såhär:                                                                                                                     

En slemfrillig hånflinande och himmlande med ögonen typ i den fulaste JÄVLA tröja som någonsin har antastat min hornhinna.

Han tjuvlyssnar och försöker ge sken av att vi är idioter! Vilken typ av människa är det egentligen? Hur många hamstrar brukar han pressa ner i en mixer dagligen? Vad är det för en mamma som låter detta trettiofemåriga äckel fortfarande suga bröstmjölk ur hennes dränerade, otvättade, tuttar? Ska han hem och mata sitt husdjur som han fick ta hand om efter att hans så inavlade dotter fick missfall med hans barn och fostret började visa egenskaper i likhet med te-amöbor?

As.

För att stilla er nyfikenhet så: ja jag har ritat bilden och ja den är gjort i paint.

23.59 börjar biofilmen: The Bourne Ultimatum. Drygt två timmar senare lämnar vi (jag, isak med lillebror set) lokalen för att ta sig hem. Ganska trötta och adrenalinsstinna får vi för oss att leka agenter. Vi förföljer folk på stan, skuggar dem. Skickar konstiga meddelanden och springer onödigt fort genom trånga folkmassor.

Tunnelbanan till Odenpplan: Vi går upp och delar på oss i tre olika riktningar... Målet är en buss som lämnar hållplatsen om femton minuter. Jag står och oskyldigt läser en meny till en korvkisok när jag får ett telefonsamtal av Isak.

"gå fram till röd ljuset. stanna, vänta. gå över... nu. ser du paret på andra sidan?"

"lång kille och kjol?"

"ja"

"ja"

"följ efter dem"

Jag lägger på och börjar sakta närma mig dem bakifrån. Plockar upp mobilen och slår på filmkameran, filmar deras ryggar. Hinner gå ungefär hundra meter innan mobilen börjar durra igen i handen.

"vad?"

"avbryt, jag upprepar, avbryt."

"men jag har en fil.."

"AVBRYT"

Slänger på och drar mig hastigt innåt mot mittet av torget. Vad som helst kan ha hänt. Torget är hett. Jag börjar springa, fort. Nerför gatan i ett rasande tempo. Hoppar och skuttar som om någting brann (hörde efteråt att set försökte följa efter mig, men hann inte med). Isak ringer igen jag svarar i steget.

"kliver på rådmansgatan"

Isak hinner inte svara innan jag lägger på. Rusar fram till busshållplatsen och upptäcker att det är dryga fyra minuter innan bussen går. Plockar upp en svart tändsticksask som jag snott från en bardisk i oslo och tömmer alla svarta tändstickor i min ficka. I jackans vänstra bröst ficka ligger en gammal inplastad flourtablett som legat där så länge jag kan minnas, den hamnar nu i asken. Jag får ett krypterat meddelande från isak, de sitter på bussen. Jag skriver en text på min mobil om att ta asken och möta mig vid lägenheten, men jag skickar den inte utan låter den vara uppe. Kliver på bussen och letar mig bakåt. De sitter på platserna där barnvagnar ska stå. Jag ger ifrån mig min mobil plus ask och får en mobil av honom.  Något är inte rätt. Vi sitter tysta i dryga åtta minuter innan set reser sig upp och sätter sig bredvid mig. Där lägger han smidigt ner en mobil i min högra jackficka. Jag stoppar bussen en station tidigare än våran och kliver av. 

Bussen hinner inte börja rulla för än jag sätter av igen. Den här gången dubbelt så fort. Jag måste hinna till lägenheten innan de båda bröderna, något är fel! Avverkar de drygt femhundra meterna så pass fort att jag är framme innan bussen. Jag sliter upp dörren till trapphuset, rusar upp för trappan, fummlar med nycklarna i låset innan jag slänger mig in i en mörk lägenhet och låser låsen igen. 

Det är becksvart här inne. Jag smyger in i min hyresvärdsdel av lägenheten och kan genom hans titthål bevaka trapphuset. Min puls slår så hårt att jag är rädd att jag lämnar märken på dörren. Minutrarna går och ingenting händer. Mörkret omsluter mig och jag känner mig obehaglig till mods.

Plötsligt durrar mobilen igen. Han vill att jag ska tända och släcka lampan i mitt rum fyra gånger för att veta att kusten är klar. Någoning ÄR fel, men jag gör som han säger innan jag snabbt tar position vid dörren igen. Ytterliggare några minuter vandrar bort innan dörren på första våningen i trapphuset öppnas. De smyger upp för trappen, viskandes och pekandes... men också ovetandes om min närvaro. De ställer sig på varsin sida om dörren och drar sina låssas pistoler. Isak får en ide och testar nycklarna till låset vid den dörr som jag står och bevakar. Vi är bara några träcentimeter ifrån varandra och jag kan se målmedvetenheten i hans ögon... någon kommer dö ikväll... Jag spänner mig men nyckeln funkar inte, tur nog. Innan de återvänder till ursprungsdörren skickar jag ett sms som jag haft på stand-by:

"tittut du är död :) "

De båda bröderna läser smset och ser oroligt på varann. Sedan går de in i lägenheten. De smyger och jag hör dem sakta beta av rum för rum i våran del... men där är ju inte jag... Jag drar av min icke modemedvetna halsduk och låter den bilda en strypsnara i mina händer innan jag gläntar på dörren in till vår del av lägenheten. Det är fortfarande svart och jag kan höra dem i mitt rum. Tyst som ett spöke glider jag fram över golvet till dess att jag...

"dumdiddididum dididi dumdididid"

Isak har ringt sets telefon (den jag fick på bussen) och den börjar skrika i min ficka. Jag inser att spelet är förlorat så när de vänder om och skyndar ut i hallen så möter jag dem med en hastig rörelse och skriker rätt ut vilket resulterar i att Isak voltar bakåt och landar på rygg över min nytvättade tvätt och dammsugaren!




Sedan följde ett gott skratt och en liten insikt att leken ibland kan ligga väldigt nära under ytan...

Var på fest igår efter att ha betat sig igenom en dag med jobbkurt, personalmöte och sedan en arbetsdag... haha men det var roligt! Festen då? Jo jag tumlade dit utan alkohol och tänkte att det kanske var en tyst tillställning med popcorn och några gamla klasskompisar haha så fel jag hade.
 
Det var inflyttningsfest som de ska hållas. Mycket fullt folk och varma rum. Kändes nästan skönta att komma hem och däcka i sin kalla säng efteråt. Ja det är fortfarande kallt här inne.

Jag känner mig ostrukturerad och hoppandes som en dyslektisk författare på trampolin, nu men det får ni stå ut med.

Jag fick alkohol (tack Kristian och Nina) och jag fick en kväll där man kunde släppa lite tankar och tyngder. Behövde det, det snurrar lite väl fort här inne ibland och saker och ting har en tendens att tova ihop sig och bli oförnuftiga. Jag gillar förnuft. Så mycket att jag skulle kunna döpa en son till förnuffe. 

På vägen till festen fastande tunnelbanan ca hundra meter från min perrong. Det låg en kille på spåret. Ojoj vad jag var grinig över att ett fyllo irrat sig ut och förstör för alla andra, självmord är så egoistiskt och hela den biten. Han levde ska ju poängteras alltså han hade inte blivit påkörd. Men med några timmars FÖRNUFT i baget kan man ju inte låta bli att skämmas över sin reaktion. Bli sur över en halvtimmes festande när det finns en så trasig man på spåret framför mig att han med alkohol och ett tåg tänkt stoppa alltihop. Jag blir så rädd inför den typen av tankesätt, när når man gränsen? Om mentalt lidande är subjektivt hur mycket krävs det för en individ att inse att det inte längre spelar någon roll? Att man tappar något värdefullt... eller att man aldrig får det?

Jag är också rädd för alkohol. Visst jag kan dricka mig full osv. Jag litar på mig för jag vet mina begränsnigar. Men så ser jag människor, fulla människor, som tänker samma tanke som jag. Om jag ser ut en tredjedel av de ser ut så har jag noll koll. Jag litar inte på alkohol.

Medan vi ändå behandlar ämnet tillit. Min hals... vårdcentralen måndag morgon. En dag då amputerar jag fanskapet och klipper bort halsen på mina polokragar.

Gud nu var väl allt väldigt synd och deppigt. 

Låt mig skriva ett skämt som mikke skickade till mig på sms nyss : Fördelen med att sätta på en ko i näsan är att man blir slickad på pungen...

en tankeställare... tror jag
puss 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article771264.ab

-läs skiten och känn hur  det värker i den bleka hyn hos den vita "rasen". Oj jag skulle kunna svära i en timme och hoppa och skrika och kasta saker och, och... men jag blir bara trött. Hur kan sådant här hända och varför? Man tappar så lätt tron på godhet ändå i det här materialistika levandet, måste bevisas, gnuggas hårt i våra ansikten, på det här viset? 

Allt annat ter sig lite ynkligt att gnälla på efter den där inledningen men om jag ska gnälla på något så är det att min senaste pc-gamer inte kommit så jag ringde och gnällde. Jag börjar misstänka att det finns post någonstans som någon fet postsnubbe snott från mig, för det är en massa tidningar och brev som jag måste ringa och fråga vart de tar vägen! 

En massa är förstås en jätteöverdrift för er som inte känner mig.

Fick ett vykort från Norge där mina föräldrar hälsar på min kära syster. Ett vykort kan verkligen göra dagen trevlig. Samma dag fick jag en telefonräkning för augustimånad på sjuhundrakronor... varför i hela halmstad inte den kunde försvinna med posten är ju märkvärdigt.

Annars så lossnar lite text från min sjuka hjärna och fastanar på papper... Alltid skönt att veta att det fungerar med produktiviteten. Ikväll ska jag tvätta och ägna mig åt djupa filosofiska frågor. Just ja jag ska titta på Heroes också... kul serie..

puss 

En händelselös helg senare...

Jag har bara valt att spendera mina timmar de senaste dagarna på jobbet. När jag väl kommer hem ligger höstångesten som varm, blöt, handduk över huvudet på mig och jag får ingen riktigt fart. Jag blir långsam och trött. Mina arbetstider gör att jag inte är hemma innanför dörren förrän vid 21.00 och det är mörkt och jävligt ute då. Hösten som är egentligen ett ganska trevligt ord som kan rimmas på trösten och brösten, är i själva verket en likvaka innför den kommande avrättningen... eller vintern.

Lägenheten är kall. Inte: gud är den lite kall, kall? Nej den är kall. Som att bo i en tjutande vindtunnel. Eller ha en liten mysig tvåa i en frysbox i Solna. Hyresvärden räknar nog det här med sommartid som något som borde kopplas till elementen. Han/hon borde kopplas till ett högvoltsuttag. 

Scenskoleproven har vaknat ur en stilla slummer och det är nu dags att börja välja texter och reppetera som en stammande gloslärarinna. Mer om det framöver.

Annars reltativt händelselöst. Eller det är väl klart att det händer saker men om jag skulle skriva att jag ett tag hade en finne på ena skinkan som mer eller mindre omöjliggjorde vettigt sittande så skulle ni ju bara bli skeptiska. Fast det kan ju vara roligt att slänga ur sig det ändå, av just den annledningen faktistk... 

Tillsvidare.
Trötter

Låt mig presentera de första bilderna från nya rajraj!!!



 

Hur fick han tag på de här rykande färska materialet tänker ni? Jo det har faktiskt inget att göra med det faktum att jag är mycket god vän med den tidigare programledaren Cissi Forss, nej det här var en slump.

Satt på medborgarplatsen och talade med två vänner när en person mittemot på andra sidan torget började mima att hon fastnade med skon på torget. Vi började spekulera huruvida det var någon kamera någonstans och ordet rajraj dök upp. Efter att tjejen brottats ett tag med torget och gått vidare vänder sig en dam på bänken bredvid mig och säger "det är faktiskt rajraj, här är en kamera".

Helvete.

De hade spelat in hela vår konversation och forsatte att filma medan de berättade hur roligt det hade varit med oss som någon kritikerpanel.

happ som det kan gå ibland.

Den blonda tjejen är hon som fastnade på torget och den mörka är den andra programledaren.

puss på er.

Så kom den tillslut. Kyla som letar sig in mellan springorna i den annars så täta lägenheten vars hyresvärd fortfarande går efter sommar kalendern och väntar med att slå på värmen. Det biter i huden som av små ivriga tänder och regnet dånar mot fönstren och överröstar stereon.

Jamen vart tog sommaren vägen? Handfallen står jag och blickar ut över Solnas pendelstation och ser hur lömska vindar sliter tag i träd och människors jackor. Det är som om den försöker berätta att det är dags att svida om och vakna upp!

Det dröjer inte länge nu... snart är vintern här... mindre än fyra månader till Jul.

JUL!

Jaja den som lever får se. Ska vara med och sätta upp Woyzeck tillsammans med några kommpisar (det är en pjäs) kan vara bra för att hålla sig på tårna nu när scenskoleproven snart sätter igång igen... Kommer krabban att dansa? Ja den som lever får se.

Åt popcorn till middag/ igår efter jobbet eftersom kylskåpet gapade tomt... haha låter mer miserabelt än det var och nu är det åter vällfyllt. Men ändå, popcorn är fan lite annorlunda att sätta i sig tills man blir sådär mätt att man undrar om en rap ska innebär luft eller kräk.

Jaha år två av sthlm sätter väl igång då...
ROND 2! FIGHT!