Stand up!

I kväll kör jag på Scandic Malmen i sthlm. Kom förbi och titta vid klockan 20.00!!




Jag skriver egentligen inte här längre tror jag, eller har en paus iaf men ISAK har länkat till sidan så här kommer det ett inlägg.

Det här är pinsamt

själen såld till djävulen? check!

Kolla här...

http://lebloggofficiel.blogspot.com/2009/11/lobbyn-och-dess-viktighet.html

magsjuka och missat gig

Röv.
så kan man sammanfatta mina känslor just nu. Dels för att det är en väldigt aktiv och talande del när det handlar om mitt hälsotillstånd och dels för att det tvingade mig att missa mitt första gig i malmö på Oslipat igår. I morgon har vi redovisning i skolan då jag ska sjunga OCH dansa. Må gudarna se till att hålla i mina knipmuskler.
Sen måste jag bli frisk för jag ska ju till dalarna! Suck.

Mitten på Mars

Hade mitt första gig i Skåne i torsdags. Var väldigt kul. Klubb prickprick i Lund tog emot mig och jag var ivrig nog att dra över min tid och körde fem min för långt. Nu gjorde det inte så mycket då publiken var med mig. Kul i vilket fall.
Har haft redovisning på skolan under förra veckan också. Så man spelade cancersjuk på dagen och körde stand up på kvällen. Märkligt liv. Redovisningen gick också väl.
Efter sex helger på annan ort så stannade jag hemma för en gångs skull och sov. Gud vad jag sov. Jag sov så mycket att jag fick liggsår, typ. Visste inte hur trött jag var innan jag faktiskt la huvudet på kudden. Nu var helgen tre dagars så jag fick tid att vila. På riktigt.
På spåret finalen var bland det coolaste jag sett på tv på hur länge som helst. Melodifestivalen var rätt tråkig. Som det brukar vara.
Nu vill jag till dalarna. Det var så längesedan nu.

Publikens pris!

Falun har sagt sitt. Eller publiken åtminstone. Jag, Isak och Anders bildade ett lag i en 48h tävling där vi skulle slänga ihop en film med temat "under press". Med i Filmen skulle det vara en boll, ett tvspel och en chokladkaka. Samt citaten "om det inte vore för all den här snön", "vänta på mig" och "jag mår faktiskt inte så bra nu". Redigeringen drog ut på tiden och vi råkade gå på fest mitt uppe i allt så slutprodukten kommer bli ännu bättre sen. Nina hjälpte förstås till och spelade lika utsökt som alltid. Vi hade längsta gruppnamnet också " What do you do? I'm a writer. What do you write? You know Tjechov? Yes. I write like him."
I helgen var jag och Isak konferencierer i Linköping på en filmfestival. Det var galet och roligt. Lite som att tämja en full flock lejon. Men det gick bra och som alltid är det väldigt roligt att uppträda med Isak.
Annars är det fulltös medvetslös på skolan. Så jag gör inget annat. Men jag är lika glad för det!
En tanke till syster också som fått kommit hem från sjukhuset. Hon är en KÄMPE!! Puss på sig!
Och en till er alla andra också!

För många dagar senare...

Är den död?
Nejdå bloggen lever. Måhända är det inte det sprudlande livet som den en gång levde. Men det är inte heller dödsrosslingar!
Allt händer hela tiden. Jag mår egentligen väldigt bra, skolan går bra och det finns inget som kan tävla med det.
Jag har gigat i sthlm några gånger och det har gått mycket bra. Var tom konferencier på big ben igår. Aprå på stand up så ska jag ta min malmö oskuld på Oslipat i mars vilket ska bli barnsligt roligt! När vi är inne på konferencierskap så har jag varit just det på Open Jam i göterborg när de hade sin nationella upplaga. Gick också bra. Ska vara det snart igen i Linköping tillsammans med Isak. Betalgig på en filmfestival.
Pengar rullar in som det ska... det går bra nu! Eller kanske inte på den punkten... är pank jämt känns det som.
Varför började jag skriva idag då? Jo för jag fick kollobilder från Vallentuna och blev så nostalgisk... titta på sommaren!
Just nu spelar jag handikappad på sceniskgestaltning i skolan, skitsvårt och väldigt givande!
Puss på er

uppdatering

Går på antibiotika för att bli av med svinkoppor (munsår). De är borta nu och jag har en dag kvar av de där små pillerna, de har gjort mig trött. Så in i helvete trött. Men jag slipper det där blodflödet iaf, så jag antar att januaris lilla sjuktripp verkar lida mot sitt slut. Kanske man kan börja träna igen.
Har fått lite roliga konferenciergig ett i götet för Open Jam och ett i Linköping för en kortfilmsfestival. Får återkomma med status från de senare.
I morgon är sista dagen för sökning på skolan, vi har hjälpt till och slussat folk mellan olika jurysar. Det har varit lite läskigt att stå på andra sidan, men också väldigt skönt. På måndag börjar plugget igen, eller tja vi ska till köpenhamn. Få se lite vad vi ska göra där.
Peace out

OBS STARKA BILDER!

haha jisses. Snacka om dålig morgon.
Vaknar av näsblod. Eftersom man har en reflex som gör att man vaknar precis innan så skjuter jag bara bak huvudet och klämmer över näsryggen. Dock till min förvåning är det som om näsan skrattar åt mig och fortsätter att pumpa ut blod. Eftersom huvudet är tippat bakåt så rinner det ner i min högra hågonhåla och fyller den innan blodet hittar nya vägar. Jag var tvungen  att fota sikten. Men jag har torkat ur ögat som då alltså var fyllt med blod. Fyllt.
Jag är lite äcklig.

Jag och lillebror lever som barn i norrland tydligen

mohaha

Nytt år.

Vi är en dryg vecka in i det nya decenniet när jag sätter mig ner för att fundera lite. Bland annat om jag verkligen borde ha en blogg eller inte. Just nu står den som ett monument över tidigare problem. Jag tycker det är väldigt roligt att bläddra i den och kunna ta på lite olika sinnesstämningar som jag haft under de tre år som jag haft bloggen.
Vi får se hur jag gör. Jag kanske bara skärper mig lite.
Jul och nyår har iaf förflutit smärtfritt. Ett lugnt lov där jag har inte gjort mycket mer än att fylla på reserverna inför nästa termin. Har varit en vecka i dalarna och en i sthlm.
Föreställningen gick skitbra. Två slutsålda föreställningar och en nöjd (om än en smula skakad) publik håller med om det.
Har sett två saker i sthlm som jag vill lobba för. Först AVATAR som är fan det fränaste du kan se på en bioduk på bra länge. Se den om än bara för att ta del av hur teknologin snart har ersatt oss alla. I det här fallet skådisar.
Andra är HÖSTSONATEN som de kör på dramaten. Det var en helt sjuk upplevelse. Jag var som ett blött litet asplöv efteråt, jag som inte blir påverkad av teater längre - speciellt inte på de stora scenerna! Se den. Om ni bara har råd med AVATAR eller HÖSTSONATEN - se HÖSTSONATEN.
Annars har jag munsår och blöder näsblod.
Älska mig.

Dagen efter namnsdagen Dagen efter namnsdagen

Det är fint att komma upp och få presenter på sin namnsdag. Jag fick ett par varma vantar och en mössa till min handdocka - en julmössa. Synd att inte rådis var med upp.

I Helgen var jag upp till sthlm och såg denne herre!
Så jävla kul.

Men nu då!
Jo ni förstår att till helgen bär det av till Nisserska i Falun för att se mig och Isak gå bananas när vi ger det bästa av ett år av märkligheter. Stand up, sketcher både på film och på scen. Mustigt! Kom och se!
Kan bli hur kul som helst!
Kom!

Tiden rinner i sakta mak.

Så sitter man med datorn i knät och känner tröttheten sippra ut genom kroppen, ut över sängen och fylla rummet. Man kan säga att man lever intensivt. Varje dag är utan glapp. Som en strid ström av aktiviteter som glider in i varandra, och vips är det plötsligt det man kallar vardag.
Jag gör så mycket saker jag aldrig trodde skulle vara möjliga för mig. Sjunger sånger jag inte trodde jag kunde eller arbetar mig upp i akrobatikställningar som förut skulle betytt döden för mig.
Livet kommer som en present ibland. När man bläddrar igenom sin blogg och läser vad sinnesstämningen ha varit de senaste tre åren så märker man en berg och dalbana. Där känslorna fått slå sig köttfärsslafsigt mot dalar och lappat ihop sig på toppar.
Men det är fan inget som har kommit gratis.
Nu värker min kropp som om den springer ett litet maratonlopp varje dag. Men jag skulle kunna leva med den värken för evigt. Man kommer på sig själv med att sitta i en stor repsal och tänka; shit. Det gick fan vägen.
Antar att det här är en liten ursäkt för att jag skriver så sällan. Men med tanke på att den här bloggen varit mycket av ett stöd för mina dimpar så kanske ni ska vara glad att det skrivs så sällan...
Vad jag vill säga är att nu har snart en termin gått.
Och jag mår väldigt bra.

tjaa...


Typ sist i yatzy VM i helgen...

Fick inte ens bonus på övre halvan. Skäms. Men jag uppträdde och det var roligt. Bland annat blev jag tvingad att skriva en yatzykrönika. Här får ni den,
_______________________________________________________________________________________________

Så livet rullar på. Som en obeveklig tärning utan sidor. I sin ständiga jakt på ettor, tvåor, treor, fyror, femmor och sexor - så upptäcker man knappt att man har hunnit bilda par, fixat till ett tretal och kanske även en fjärde om man så önskar. En del måste stryka någon av de stegar man klättrar på genom livet för något annat. Alla verkar lyckas med att skaffa en kåk tillslut. Även om sannolikheten är högre för stegen än en bra kåk så ligger det en ingrodd trygghet i kåken. Som ett socialtfängelse tvingas vi mentalt alltid välja den framför stegen.

 

Sen har vi yatzyn. Hur ofta händer det? Hur många gånger måste man inte spela livets spel för att få uppleva den där gången då miraklet sker? Så sällsynt och ovanligt. I princip en myt. Ändå stryker vi aldrig den chansen. Den lilla, lilla chansen till något annat, något mera värdefullt. För vad är det för poäng annars? Om spelet heter livet så skulle man ju aldrig välja bort det? Yatzyn är anledningen. Den är meningen och det gudomliga i ett. Oavsett värde på tärningarna så blir lyckan en konstant variabel. Ett övermäktigt värde.

Vilket spel spelar vi om vi aldrig tillåter oss möjligheten till det omöjliga?

 

Men i en värld av yatzy så sker saker och ting enligt regler. Regler som låter oss spela tillsammans. Har det alltid varit samma regler? Ingen aning, men jag tror att de regler vi spelar efter idag är de som alla tidigare deltagare stångat sig fram och blodat ner i omgång efter omgång. Är det rätt regler? Det vet vi ju inte förrens vi spelat klart.

 

Men ska inte fundera så mycket. Allting rullar på ändå. Skulle man fastan någon stans efter vägen så kommer alltid chansrutan att finnas där. Som en påminnelse att man kan starta om, inget är gjutet i sten.

 

Inse att det kanske inte är så dumt att kasta bort livet...

 

 

alea iacta est


RSS 2.0