Någonstans förlikar man alltid med sig själv...
Så här såg jag ut innan tredjeprovet. Haha så lycklig och förväntansfull.
Vi grabbar under sökningen kom jävligt bra överens. Man ska fan ner och hälsa på någon gång. Vi skiljdes ju inte så fint.
Men nu till det verkligt roliga. Så här ser jag ut just nu...
Det började med en liten rakprotest. Jag bara ville skita lite i mig själv... Men sedan när jag upptäckte vilken fruktansvärd skäggväxt som började ta form så insåg jag att detta kan vara användbart. Den 28 maj så har jag en enmans föreställning som ska slängas upp på skolan och detta skägg kan verkligen hjälpa till min karaktär. Om ni är mer nyfikna så kan ni höra av er annars så kommer det mer info här senare...
Kanske har en liten annan grej oxå pågång till hösten... men den är bara som en ljuvlig önskan just nu. Fast med lite verklighetsanknytning. Jag må ha blivit nockad men absolut inte utslagen... det är många ronder kvar.
haha jag börjar komma tillbaka nu. Det är skönt.
Om bara drömmarna kunde försvinna så skulle allt vara bra...
livet
Japp.
Förövrigt så anser jag att jag har sjukt mycket att göra och borde ta alla irriterande tankar och förgöra dem.
Dem eller Kartago.
Kollektivtrafik.
Missade Isakshow idag för att rödlinje bara fått för sig att dö. Satt fast mellan två stationer på pendeln igår i närmare en halvtimme.
När tid bara slängs iväg och lägger sig på hög i den obrukbara zonen då kan man väl inte låta bli att bli irriterad. Bara sådär blev dagen mycket mer meningslös och intetsägande. Jag pröjsar sexhundratjugospänn i månaden för att kunna ta mig dit jag vill i stan. När det är så mycket pengar utan resegaranti förstår man kanske att det inte är helt hundra.
Men, men... har fått mobilen och den verkar fungera. Fortfarande.
Varför vandrar man omkring med känslan att det inte vill sig riktigt just nu, varför kan det inte ske lite islossning? Natt efter natt dyker den jävla listan upp i mina drömmar och inte en enda gång hittills har mitt namn stått med.
Jag kom verkligen inte in.
Om bara isen kunde lossna lite...
När tid bara slängs iväg och lägger sig på hög i den obrukbara zonen då kan man väl inte låta bli att bli irriterad. Bara sådär blev dagen mycket mer meningslös och intetsägande. Jag pröjsar sexhundratjugospänn i månaden för att kunna ta mig dit jag vill i stan. När det är så mycket pengar utan resegaranti förstår man kanske att det inte är helt hundra.
Men, men... har fått mobilen och den verkar fungera. Fortfarande.
Varför vandrar man omkring med känslan att det inte vill sig riktigt just nu, varför kan det inte ske lite islossning? Natt efter natt dyker den jävla listan upp i mina drömmar och inte en enda gång hittills har mitt namn stått med.
Jag kom verkligen inte in.
Om bara isen kunde lossna lite...
jaha.
Det finns stunder då man bara vill ta något riktigt dyrt och ömtåligt och slå skiten sönder och samman.
Jag var så nära, så jävla nära.
När jag var sju år gammal snodde jag min första huvudroll från en kille i trean. Jag vågade kyssa törnrosa och det vågade inte han. Redan sju år gammal förstod jag att vissa saker måste uppoffras för konsten.
Jag vet, jag vet att jag själv gick in med inställningen att det var lite av ett "prova på" år för att känna på konkurrensen och se hur allt funkade.
Vem kunde tro att jag skulle hamna i prov fyra? Vem trodde att jag skulle vara en av sexton utvalda ifrån en ansökningsskara på tusen personer?
Jag var så nära, så jävla nära.
Allt hade varit så lätt om man kommit in. Tre år spikade vid det kors som jag alltid, mother fucking ALLTID, hade velat bära. En karriär? Alla hade sagt grattis. Alla hade varit glada.
Nu måste jag ta diskussionen om och om igen. Jag förstår att alla vill trösta och jag kommer själv att dra upp skiten igen och igen... men visst hade allt varit lättare om bara mitt namn dykt upp på en liten lista efter fem timmars väntan på en ångestmättad skola.
Jag vet inte hur länge jag kommer vara en liten kutryggad, snyftande varelse. Hoppas det går över fort för jag har mycket att göra i maj.
Fick ett paket på posten idag från "mera mobil". Det var ett headset... nu behöver jag bara en FUCKING MOBIL OCKSÅ!!!!
godnatt sverige.
Jag var så nära, så jävla nära.
När jag var sju år gammal snodde jag min första huvudroll från en kille i trean. Jag vågade kyssa törnrosa och det vågade inte han. Redan sju år gammal förstod jag att vissa saker måste uppoffras för konsten.
Jag vet, jag vet att jag själv gick in med inställningen att det var lite av ett "prova på" år för att känna på konkurrensen och se hur allt funkade.
Vem kunde tro att jag skulle hamna i prov fyra? Vem trodde att jag skulle vara en av sexton utvalda ifrån en ansökningsskara på tusen personer?
Jag var så nära, så jävla nära.
Allt hade varit så lätt om man kommit in. Tre år spikade vid det kors som jag alltid, mother fucking ALLTID, hade velat bära. En karriär? Alla hade sagt grattis. Alla hade varit glada.
Nu måste jag ta diskussionen om och om igen. Jag förstår att alla vill trösta och jag kommer själv att dra upp skiten igen och igen... men visst hade allt varit lättare om bara mitt namn dykt upp på en liten lista efter fem timmars väntan på en ångestmättad skola.
Jag vet inte hur länge jag kommer vara en liten kutryggad, snyftande varelse. Hoppas det går över fort för jag har mycket att göra i maj.
Fick ett paket på posten idag från "mera mobil". Det var ett headset... nu behöver jag bara en FUCKING MOBIL OCKSÅ!!!!
godnatt sverige.
jävlar...
prov fyra imorgon.... jag är i mother fucking prov fyra...
jävlar...
jävlar...
Kalajs, typ.
Ja vi var ju några tappra iaf. Men om man fyller tjugotvå så ska det väl inte vara direkt firande heller... Nej nu är det dags att ta ner filmafficherna och sätta upp väggbonad. Jag har bilvit gammal.
Åldersnoja tänker ni. Men jag skrattar ett torrt skratt i ert ansikte, jag vet att jag nämrar mig GRÄNSEN. Det är dags för döden snart. Fick en kommentar av min brukares tolvåriga storasyster idag som påpekade att jag satte på mig kepsen som en gubbe. Hon hade fått lära sig i skolan av en kompis att om man började bakifrån och drog neråt så var man en gubbe och om man istället satte på den framifrån med en mer slickande rörelse så var man ungdom, jag talar fortfarande om kepsen era sjuka jävlar.
...
Jag vill tacka alla er som gjorde min födelsedag så minnesvärd.
Tack.
Nu dröjer det ett år innan man behöver möta sin ålder igen. Nästa gång ska jag fan bli yngre. Det låter kanske omöjligt men jag lovar att jag ska försöka.
Bara lite yngre.
Sådär så lego blir legitimt igen.
Lego is the shit.
Åldersnoja tänker ni. Men jag skrattar ett torrt skratt i ert ansikte, jag vet att jag nämrar mig GRÄNSEN. Det är dags för döden snart. Fick en kommentar av min brukares tolvåriga storasyster idag som påpekade att jag satte på mig kepsen som en gubbe. Hon hade fått lära sig i skolan av en kompis att om man började bakifrån och drog neråt så var man en gubbe och om man istället satte på den framifrån med en mer slickande rörelse så var man ungdom, jag talar fortfarande om kepsen era sjuka jävlar.
...
Jag vill tacka alla er som gjorde min födelsedag så minnesvärd.
Tack.
Nu dröjer det ett år innan man behöver möta sin ålder igen. Nästa gång ska jag fan bli yngre. Det låter kanske omöjligt men jag lovar att jag ska försöka.
Bara lite yngre.
Sådär så lego blir legitimt igen.
Lego is the shit.
justja...
jag fyller år idag. hepp. 22.
HEMMA!!
Vandraren har ingenstans att gå...
Jag är hemma efter en våldsamt trevlig vecka i vårt engelsktalande land här i europa. Betade av en massa saker att se, shoppade som en galning och umgicks så mycket som på någotvis var möjligt med elin.
Ja jag lovade er bilder så här kommer min resa nu!
På millenium bron med st Pauls kyrka i siktet. (katedral? äh fuck it jag var ju inte in i den ändå.)
Elin utanför den återuppbygda Shakespear teatern - the globe. Om någon hävdar att jag stavar hans namn fel så kan ni spara era komentarer. Han hade tre olika signaturer för samma namn. Lite okonsekvent kanske.
Ni som inte vet vem Patrick Stewart är borde googla honom, NU!
Kommentar: överflödig.
London eye... åkte aldrig... Elin hade lovat bort den turen till Madsine. Aset.
Alla här ska åka London eye utom jag...
Det är en sådan fin bild... djuret är inte levande därför ser hon så avslappnad ut...
...
AKTA BAKOM DIG!!!!
Kanske världens äckligaste stjärt... var tar allt tyg vägen?
Thomas med svärmo... en T-rex...
t.om. utdöda djur känner avsmak inför henne...
National history museum. Jag i förgrunden.
Lite London baby YEAH!!
Starbuck. Jag köpte en smoothie... hatar kaffe.
Posar med en hatt på Camdenmarket. Köpte den aldrig och som ni ser borde jag heller aldrig göra det.
Farväl...
...för en liten stund åtminstone. Jag lämnar detta grådaskiga Sverige för den Engelska vårvärmen. No shit jag åker till den där ön för vädretsskull.
Den dagen trodde man inte skulle komma.
Jag ska iväg och möta kvinnan. Elin.
Det ni.
Önska mig lite lycka till för att jag ska ju ta flyget och jag är ju den typen av människa som verkligen känner en motbjudande skräck inför dessa tyngdlagsupphävande plåtburkar.
Jag kommer behöva promille i kroppen för att överleva. Inte den där lilla struntsumman av promille som man kan få i sig genom en vanlig krogrunda. Nej jag talar om den mera medvetna och noga beräknade maxkapacitet av berusningsgrad som en mänsklig varelse kan ta sig an.
Nåja det är ju så jävla sällsynt som alla säger att dö i en sådan där metallkorv, men jag är ju rätt sällsynt...
Jag hör av mig med bilder och grejer nästa gång. Det blir trevligt. Som en familjemiddag typ.
...om jag överlever...
Den dagen trodde man inte skulle komma.
Jag ska iväg och möta kvinnan. Elin.
Det ni.
Önska mig lite lycka till för att jag ska ju ta flyget och jag är ju den typen av människa som verkligen känner en motbjudande skräck inför dessa tyngdlagsupphävande plåtburkar.
Jag kommer behöva promille i kroppen för att överleva. Inte den där lilla struntsumman av promille som man kan få i sig genom en vanlig krogrunda. Nej jag talar om den mera medvetna och noga beräknade maxkapacitet av berusningsgrad som en mänsklig varelse kan ta sig an.
Nåja det är ju så jävla sällsynt som alla säger att dö i en sådan där metallkorv, men jag är ju rätt sällsynt...
Jag hör av mig med bilder och grejer nästa gång. Det blir trevligt. Som en familjemiddag typ.
...om jag överlever...
