Annorlunda kul

Folk sover nakna. Jag har hört det i första person av människor jag känner. Ändå har denna fluga aldrig riktigt valt att fastna i min intressehonung. Mina misstankar ligger i att jag inte riktigt har kontroll över var mitt "paket" tar vägen. Jag känner mig lite ansvarslös och otäck om jag väljer att blotta mig under lakanen. Detta är alltså även när jag sover själv!
Jag litar inte riktigt på min något mer svårkontrollerade mindre hälft som kan få för sig att vandra iväg på nattliga eskapader. Helst skulle jag vilja ha ett par kalsonger med ett rejält koppel i ena änden eller kanske en kätting.

Jag testade att sova utan mina boxers denna natt för att känna skillnaden. Nu är jag inte riktigt säker men hela den här dagen har jag varit sen och lite ur balans - och jag ger mig fan på att det är min nakna sömns fel.

Eftersom jag i princip bor på pendelspåret så brukar jag slänga mig ut ur lägenheten i sista sekunden och dödsförraktat kasta mig in mellan stängande dörrar till en häftigt uppskruvad, nynnande, variant av James Bond temat. Idag var en sådan dag då jag borde ha hunnit, men jag var en vante kort...

Kan tyckas vara en bagatell men utan vanten får jag problem att underhålla min brukare som jag är personlig assistent åt, när han vill ängna sig åt att lustfyllt tummla runt i den avskyvärda smörja vi kallar snö.

Jag fann den tillslut, men då hade jag missat pendeln till skolan. Sedan missade jag tunnelbanan till jobbet och dagen avslutade med en jätteförsenad pendel så jag kom hem en halvtimme sent.

Efter allt virrande fram och tillbaka sitter jag här, sent, och plitar dessa ord. Men jag tror på en bättre morgondag. 
Det måste det bli.
Jag ska testa att ha boxers i natt. 
Paketet ska ligga där det ska ligga.
På sin plats.    


Affen som isak har komponerat. han är en mkt sjuk man.

Jag äger en combo (eller kombo). Han heter isak. För att på en gång klargöra för alla vad en kombo (eller combo) är för något så ska försöka. Tillskillnad från alla andra -ombos, som t.ex. sambo, särbo, lombos (stort mexikanskt dansband tror jag), så finns det ingen förhållande del involverad. Man bara bor ihop. Det är det vi gör, vi bor ihop. Såvida han inte får spel och försöker antasta mig med dammsugaren. Lyckligtvis har jag begåvats med en combo (eller kombo) som är utrustad med tillhörande flickvänn, på så vis håller han sig lite lungare och filtret i dammsugaren förblir torrt.

Vi är kompanjoner i vårt utförande dvs. att dryga sig inför andra. Snart ska vi iväg uppått till vår hemby i Enviken för att ställa upp som hemliga gäster i ett teatercafé. Det kommer bli så sjukt kul. Me like.  



Dags för del tre i den spännande barnsagan och detta är även slutet då jag inte har komponerat några fler avsnitt än...

Han började att manipulera ett litet djur

Det var en stackar tjäder

Att han lyckats det vet jag men inte hur

Ty han sålde henne en fjäder.

Nästa offer var en engelsk bäver

Som älskade sin damm

Trots att den desperat skrek NEVER

Köpte han ett kilo slam

Sedan väntade han in söndag o helgen

Innan det var åter dags

Den tredje som föll var älgen

Svårt att med klövar använda sax.

Nu var ekonomin trygg samt stabil

Och Bosse kunde sova

Inte riskera att bli labil

Men återkomma senare han lova.

Det är alltid oroliga tider här i världen. Krig rasar och oskyldiga människor dödas. Sverige är ju i förhållande till detta ett rätt lungt land och man kan få kännslan av att journalister ibland önskar lite mer saftiga nyheter att gotta sig i.

Men ibland dyker de upp... Nyhterna som gör att Sveriges grundvalar skakas om ordentligt och människor får problem att ta sig upp på morgnar och fortsätta med sitt vanliga liv.

Idag är det en sådan dag...

http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,985228,00.html


Nu när vi är av med det tramset kan vi ägna oss åt något viktigare! Fortsättningen på barnsagan:

Nej ingen var säker ifrån hans lömska flin

Fråga bara tant Elsa

Bosse sålde kattspya som medicin

Stackars hennes hälsa.

En dag sa byn, där han bodde, ifrån.

Vi orkar inget mer!

Bosse blev utslängd under burop och hån

Synd, tänkte han ty hans idéer var fler.

Skogen fick så en Bosse på halsen

I sökandet efter rikedom

Snart skulle han dansa valsen

Med kanske ett lo eller lom.

Min blogg har sett sjuk ut. Det har varit skumma tecken, paneler som flyttat sig, osv. Detta berodde på att jag kopierat text från mina textdokument och klistrat in.

Så får man inte göra, tydligen.

Därför är två inlägg borta... jag ska dock kompensera dessa så fort som möjligt. Fram tills dess får ni del 1 i en spännande barnsaga!!!

Precis som sig bör, börjar historien: ”det var en gång…”

”Spännande” tänker ni allihop!

Ni får lyssna noga för den råkar va’ lång.

Kommer både i viskning och rop.

Mitt på en grusbelagd skogsväg, helt utan koll

Studsar en liten gosse

 Denna, mina vänner, har vår huvudroll

Låt mig presentera Bosse!

 

En nyfiken pojk med stora ambitioner

Pengar, är hans hatkärlek

Försökte redan i tidiga år att tjäna millijoner

Dock genom lögner och svek

Visst ser de oskyldiga ut, de små gulliga tanterna? Under hela vår uppväxt blir vi matade med de uppgifter att dessa harmlösa varelser är svaga och lite handikappade. Om de blir stående i en buss ska man raskt lyfta på sin unga stjärt och erbjuda damen platsen så hennes skrangliga kropp ska få en chans att få fortsätta att fungera i några mil till.



Det här var heeeelt ok för mig, så länge det faktiskt var så att tanterna var försvarslösa varelser.

Ärade jury jag vill här som vittne till vissa händelser återberätta vad som hände den 15/1-07

Jag befann mig på tåget från helvetet. Det hade varit en storm, Per, som dragit in och ställt till med oreda så när jag skulle bege mig till malmö så tog hela turen drygt nio timmar... suck.

Tre och en halv av dessa befann jag mig på en buss. Ett byte i något som kallades Nässjö var obevekligt. Så när tåget rullade in och förklarade situationen var det inte mycket att göra än att leta reda på dessa berömmda bussar. Tyvärr var vi väldigt för många människor för att få plats i samma buss och eftersom de lämnade stationen i tiominuters intervaller så kunde inte riktigt folk vänta.
Särskillt inte tanterna.

Jag var helt stum. När dörrarna slogs upp så kommer dessa "svaga" människor med en våldsam beslutsamhet som man ibland ser i ögonen på tjurar som tröttnat på matadoren och beslutat sig för att använda honom som dörrmatta.
De slängde upp sina stora resväskor på axlarna och bara plöjde igenom folkhavet. Om man stod ivägen fick helt enkelt skylla sig själv. Jag är lite osäker men jag tror att jag såg en liten flicka bli av med sitt ben och var tvungen att åla sig ut ur tumultet innan hon förblödde av skadorna.

Jag misstänker att vi alla är lurade.
Tanter växer sig bara starkare och klokare ju äldre de blir.
Finns bara en sak vi kan göra för att säkerställa säkerheten för våra avkommor:
Återinföra ättestupa.

                                    
Jag är lite... förbannad.

Nej jag ångrar mig. Förbannad är ett svagt ord för den typ av okontrollerbar vrede som sjuder i mitt inre.

Det är det här med hundar i städer som är mitt problem. Jag vet inte riktigt hur jag ska börja... Visst en hund kan fungera mycket väl i en storstadsmiljö. Allting hänger på ägarna. Varför man vill drassla med en hund på betong är ju för mig lite korkat men, fine, folk gör väl som de vill. Man är väl liberal.
Problemen uppstår när det dyker upp den typen av männsikor som är födda i betongen, lever i betongen och aldrig har lämnat betongen, känner att "en hund vore väl trevligt". Dessa missfoster till människor ser denna varelse som en schysst accessoar till den lilla lägenheten.
Saker de ser framför sig är en gullig mjuk boll som ger dem uppmärksamhet i parken och på pendelstationen. 

De fick min uppmärksamhet.

Det var inte något märkligt i övrigt som hände. Kallt, grått och snölöst - precis som alla andra dagar de senaste tre (läs eventuellet fyra) månaderna. Jag var inte heller i någon speciell sinnestämning, lite trött och hungrig. Som roligast har jag när jag upptäcker en ful duva. Haha den var så ful. Duvor är i regel inte vackra men den här jäveln såg ut som om något man hittar i botten på golvbrunnen i duschen. 

Medan jag står där och filosoferar i min egen lilla värld så känner jag något funktigt mot min sko. Jag slänger, med ett välriktat kast, ett öga mot detta som inkräktat på mitt dagdrömmeri. Vad jag finner är en hund.

Inte den stora burdusa modellen, nej den lilla riktigt gulliga varianten. I brist på annat har den valt att slicka ren min sko. Jag följer kopplet med blicken och förväntar att finna någon senil eller ointresserad människa i andra änden, men vad jag finner är sju resor värre.

Det står en man i trettioårs åldern och ropar och drar i kopplet för att få iväg hunden. Inte så konstigt tänker ni? Problemet är att han lyckas inte.
Denna fullvuxna människa står och säger fula saker till denna lilla oförstående tuss av hudhår och tunga. Hans "ryck" i kopplet liknar någon som försöker pimpla. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Hunden väljer, förstås, att ignorera denna idiot till husse och istället fortsätta att kalasa på de härligheter min sko har att erbjuda. 

Jag skulle kunna ha sparkat iväg hundfan om jag inte tyckte så synd om den. Här har vi en människa som klart och tydligt inte har en blekaste aning om hur man hanterar en jycke och har i något svagt ögonlick ändå valt att införskaffa en sådan.

Om ni bor på landet: skaffa hund.
Om ni bor i stan och vill ha en hund: flytta till landet.
Om ni är en hund i stan åt en idiot till husse: slicka i ett eluttag.