Annorlunda kul

Min dator, Märta, har en liten egenhet: hon är högljudd. Visst finns det flera sådanna tänker ni och jo så är det. Men om man inte drar ur sladden ur märta innan jag lägger mig på natten så vaknar hon av sig själv med det där "hej nu tokjobbar lite fläktar i mig" ljudet. Spöken eller något elektriskt glapp? Hon skräms iaf. 

Men det är inte den där uppvaknade grejen jag tänkte på i första hand nu. Nej det är ljudet på en fläkt som nästan flänger upp i falsett. 

Det är precis så som jag föreställer mig att det skulle låta om någon satte sitt öra mot mitt och lyssnade. Jag är nära gegamoja. Klibbklabbigg geggamoja. Det är texter som ska sitta till scenerier och ett jobb som ska ge pengar och en skola som man vill in på och det är fler texter och det är jul och, suprise, mer jobb. Min helg:

lördag: jobb 11.00-20:30
söndag: jobb 12:00 - 20:30, teaterträning 21:30
måndag: teaterträning 09:30- 12:30, jobb 14:30- 20:30

På onsdag gör jag scenskoleprov och notera att teaterträning INTE är rep inför den härliga dagen. Tisdagen är fortfarande "ledig" men hur mycket kan man sätta på en dag själv...?

För man inte mer än så... man är inte mer än själv.  Ensembler kommer och går, kvar står man med ett manus och nya ansikten som är vad man kommer leva med den närmaste perioden. Människor som man lever så nära som man kan leva men som man inte släpper för nära inpå för man orkar inte helt enkelt. 

Man spelar roller till förbannelse.

Det finns teaterthomas
Det finns jobbthomas
Det finns familjthomas
Det finns vännerthomas  
Och det finns thomas när ingen annan tittar. 

Han sitter just nu med tre manus i knät och känner för första gången ett litet tvivel. Men sammtidigt vet han mycket väl att han kommer gå till sängs, kliva upp och ta dagarna i tur och ordning. Han vet att just nu är det precis som han önskade att det skulle vara.

För allvarligt jävla talat: vad i hela hellskotta skulle jag pyssla med annars?

Nu ska jag och Märta sova. 
Godnatt på er och trevlig helg.