jaha.

Det finns stunder då man bara vill ta något riktigt dyrt och ömtåligt och slå skiten sönder och samman.

Jag var så nära, så jävla nära.

När jag var sju år gammal snodde jag min första huvudroll från en kille i trean. Jag vågade kyssa törnrosa och det vågade inte han. Redan sju år gammal förstod jag att vissa saker måste uppoffras för konsten.

Jag vet, jag vet att jag själv gick in med inställningen att det var lite av ett "prova på" år för att känna på konkurrensen och se hur allt funkade. 

Vem kunde tro att jag skulle hamna i prov fyra? Vem trodde att jag skulle vara en av sexton utvalda ifrån en ansökningsskara på tusen personer? 

Jag var så nära, så jävla nära.

Allt hade varit så lätt om man kommit in. Tre år spikade vid det kors som jag alltid, mother fucking ALLTID, hade velat bära. En karriär? Alla hade sagt grattis. Alla hade varit glada. 

Nu måste jag ta diskussionen om och om igen. Jag förstår att alla vill trösta och jag kommer själv att dra upp skiten igen och igen... men visst hade allt varit lättare om bara mitt namn dykt upp på en liten lista efter fem timmars väntan på en ångestmättad skola.

Jag vet inte hur länge jag kommer vara en liten kutryggad, snyftande varelse. Hoppas det går över fort för jag har mycket att göra i maj. 

Fick ett paket på posten idag från "mera mobil". Det var ett headset... nu behöver jag bara en FUCKING MOBIL OCKSÅ!!!!

godnatt sverige.  
  

Kommentarer
Postat av: Svorsken

Stackars Tosan! Men det kommer gå till slut, som flickan sa... Det er aldrig før sent att ge upp! Eller hur var det... Appropå mobiltelefon, polisen har hørt av sig. Min gamla mobil har dykit upp, jag undrar var den rackarn har varit ute på! Nåja, ta hand om dig lille væn, så hørs vi etter vært. Hade!

2007-04-20 @ 10:52:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0