Annorlunda kul

Sillmjölke är ett ganska oanvändt ord... enligt isaks ordlista är det en beskrivning på en "svag och ynklig person".

Mina dammer och herrar låt mig presentera: MIG!

Jag har skaffat en ny mobil (hoppas jag). Under mina ljusare dagar så lovade jag mig själv att ALDRIG låta mig luras av de där käcka människorna i stora jackor som står vid mobilstånd och prackar på folk mobilpaket. Men även jag har mina svaga stunder...

De lovade guld och gröna skogar.
De ljög inte.
De berättade bara inte allt.

Hon frågade mig med honungslen röst: hur mycket jag ringde för i månaden.
Jag svarade att trehundra brukar jag slänga in på mitt kontankort och slicka i mig under en trettiodagars period.
 Hon hade ett diagram ( jävla diagramhelveten från kukbekistan) där hon pekade och visade att om jag betalade trehundra i månaden i tolvmånader så fick jag ringa upp hela summan och få en mobil (w800i).

Jag tog emot.

Idag damp första betalningen ner (fast än att mobilen ännu inte har dykt upp).

Tror ni den låg på trehundra? Jag trodde det. Men tydligen så var denna fina summa exklusive moms. 25% blir i runda slängar åttio spänn... 

HELT PLÖSTLIGT SITTER JAG OCH BETALAR NÄSTAN FYRAHUNDRA I MÅNADEN.

Vem kan jag skylla på? 
Vem bär ansvaret?
Vem hade bråttom till jobbet?
Vem borde ha litat på sin magkänsla?

Man blir inte ynkligare än när man inser att allt är ens eget fel. Plötsligt bara raseras alla murar och man står ensam i regnet med ett trasigt paraply och borttappade lägenhetsnycklar. Vaniljbullen smakar gammal skorpa och solens strålar känns mer anklagande än värmande. 

En sillmjölke som tycker synd om sig själv.

Just ja. Luleå skickade ett brev. De ville inte ha mig.

Nu borde badkaret vara fullt... jag tänkte föna håret där.

Vi ses.

Kanske.