Ljuset i slutet av tunneln...

Det är nära nu.. nästan obehagligt nära. Om en vecka ligger jag på mina föräldrars brygga i dalarna, enviken, och surplar i mig något fruktigt och alkoholbeklätt. Hade sista föreställningen på vår slutlektion, 5,5h (inkluderat pausar) ren och kär Tjechov. Om det var jobbigt att se kan ni fråga mina gulliga små föräldrar som bilade ner för att titta på sin son ytterligare en gång denna månad. Två gånger till sthlm på en månad för dem är stort kan jag säga så jag känner mig mycket hedrad.

Det var iaf drygt som tusan att spela. Tänk er att bada i svett i 5,5h... samtidigt som du måste var sjukt fokuserad på all text som rinner in och ut ur skallen som en störd bäck. Dock väldigt nostalgiskt att vara på den där scenen en sista gång. Kommer sakna den.

Annars så har veckan i stort gått ut på att hänga i de där trånga djävliga lokalerna och missa allt solsken. Vi har repat från TIDIGA morgon till SENA kväll. Men resultatet blev också lyckat.

Imorgon kväll kommer min bror och vår familjs lilla veronica att vaxa min överkropp. Ur ren sadistisk synvinkel så skulle det kunna vara som om att sätta en pedofil på ett dagis. Jag är inte bara rädd utan det är ren skräck som rinner genom mina mjuka ådror.

Om ni tyckte pedo skämtet var lite overkill så stämmer det. Det är varmt och min hjärna fungerar kanske inte riktigt helt hundra. OK?

Nu ska jag iväg och surpla öl med mina kära små klasskamrater. De kommer ju inte att vara det så länge till...

hupp hupp

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0