Annorlunda kul

Ibland kan man inte göra mycket annat än att bara stanna upp och ta sig en funderare. De bollar som man, i ren dumhet, jonglerar med i sitt tillstånd av produktivitet börjar bli många. Jag är lika duktig på att prioritera som jag är på matte, vilket antagligen har någon djupare koppling som jag aldrig undersöker för jag anser det knappast vara viktigt.

Just nu gör jag saker som jag anser vara stimulerande framför de som skulle kunna ge lite mer ur ett rent ekonomiskt perspektiv. Visst det låter kanske som om jag dränks i erbjudnaden och att det är ett väldigt lyxproblem. Men det är varken det ena eller det andra. 

Jag är i regel förnuftig, vill jag i alla fall tro, så jag sover därför gott om nätterna. Men ibland kan man fundera.
Kanske borde jag försöka att mer aktivt få tag på ett reklam jobb som betalar så bra att man kan skära ner på extra jobbet.
Kanske borde annars släppa extra jobbet helt och bara slunga mig ut i teatervärlden och söka jobb på heltid. 
Kanske borde man klippa navelsträngen.

Men varje gång kommer jag till samma slutsats: jag finner helt enkelt ingen lycka i den situationen som jag skulle utsätta mig för. Om det är så jag känner så är jag helt enkelt inte mogen än för det. Visst vissa vill trycka en "lat och bekväm" stämpel i pannan, men jag är faktiskt inte direkt inaktiv som det är. Någonstans känner jag fortfarande ett tvivel över min egen förmåga, en känsla över att jag inte riktigt har koll över min förmåga. Vad är jag ämnad för? 

jaja det ger sig väl... sa flickan som hade analinfektion.



Det gäller att ta i, men inte för mycket. 

Genom att prestera mera - jag väljer att själsligt placera en bomb vid mitt hjärta och sedan aptera.