Annorlunda kul

Visst, jag har uppträtt på dittan och dattan under mitt liv. Jag har varit synlig för många ögon och det är väl ingen hemlighet att man gillar när folk gillar det de tittar på. Men jag har alltid sett kändisskapet som någonting som ingår i själva förpackningen till min yrkesroll som skådespelare. Alltså folk känner igen mig för att jag är skådis, de låter mig inte spela roller för att jag är kändis. Med denna lilla filosofi i bakhuvudet ska vi försöka granska dagens inhopp på tv4.

Jag testade vara statist. Har kommpisar som gjort det och tyckt att det varit roligt samt att pengar för enkla jobb alltid är uppskattat.

Pengar, tjena. Det var inte mycket tyngre plånboken blev efter det där mötet.

Men ändå, när jag står där i rollen som köttslig rekvisita så känner jag ett slags vemod över mig. Så här lätt är det att hamna i tvrutan om det är bara det man vill... men är det därför jag står där? Har jag blivit högfärdig? 

Det var ju ganska kul faktistk och lite roligt att se hur man jobbar med snabbproducerad humor. Lite hafsigt och slafsigt. Jag står mest där och tittar med tanken: ha det där kan jag göra!

Tog en smygbild från scenen.
 

Förhoppningsvis kan man ju kanske glädja någon som sitter och slötittar på fyran framöver med en: "nej men va fan.. är det där thomas?"

haha mina pensionärer i hosjö blir säkert nöjda.