Annorlunda kul

tillbaka och vid gott mod. En förlösande helg som gav många svar som jag just nu har gått och grubblat på. Helgen kan delas upp i tre dagar:

Fredag.

Lördag.

Söndag.

Detta kan komma som en chock för några av er men dessa tre dagar är själva knytpunkten för "helgen".

Fredag bestod av tåg upp och införskaffning av alkohol på det lokala systembolaget i falun. Hem till Ida och Mikke där Daniel mötte upp. Mikke hade även Annelie från göteborg på besök. Åt pizza och spelade Heroes 5 sammtidigt som jag kände hur magen sakta men säkert började brytas ner till en nervös dallrande klump. Halv tio skulle jag uppträda på Idas systers personalfest. Med ett stygn av ringrostighet och nervositet för att mina texter skulle passa på fulla kundtjänst damer och tanter tog vi sikte på borlänge. Alla följde med utom daniel. Kändes som om jag hade ett eget enterage med mig. Gick in och körde mina tjugo minuter för glatta livet. Klev av nöjd med prestationen. De fullaste damerna höll tyst när jag talade om snusk medan de nyktra tyckte bättre om de mera fina partierna. Ganska svårflörtad publik men det roddes ändå i hamn. Hem till Ida och Mikke igen där vi tog några öl och bara hängde resten av kvällen.

Lördag var dagen som följde och Daniel kom rätt tidigt över till lägenheten. Mikke smet på seriestart med Annelie och vi andra tre gjorde stan och tittade på Innebandy. Faluungdom damer spelade. Daniel och Ida är lite slöa på stoj och stimm sidan medan jag själv gned mig på bänken som en ål med magsmärtor - det var ju tok spännande! Falun vann. Hem och värmde upp inför kvällen. Medan de båda andra började lagom komma i fest kännsla slank jag iväg till Dalateatern för ytterliggare ett gig. Den här gången hade det varit premiär på Romeo och Julia och jag skulle vara premiärsfest underhållning. Där satt hela dalateatern och tittade på mig när jag på vagglande ben klev upp. 

Sen drog jag av min text som aldrig förr. De var i mina händer under hela framträdandet. Det var precis den typen av scenmässig orgasm sm jag behövde.  Mikke brukar säga att oavsett hur det går för mig på mina gig så är jag alltid proffsig, det är skönt att höra, men igår var det mer. Jag var fan i mig tillbaka. 

Väldigt fin kritik utav min publik innan jag rusade tillbaka till festen och möttes av en explosion av fylleintryck. Det var sjukt mycket folk i lägenheten och alla rumlade och tumlade runt om varandra. Jag slängde mig snabbt in i leken och det blev Harrys på natten med en jättelång efterfest som vandrade in på småtimmarna. Bara sådär genuint Enviken-härlig som en fest i falun kan bli ibland...


Söndag var ett hål som någon hade borrat i mitt huvud och sedan loskat i hålet. Men det gjorde inget. American take away pizza och bara låta berusningen mattas av och skitas ut. På tåget på väg hem ringer mor och jag känner ett nytt stygn... ett stygn av skuld för att inte ha träffat dem (hon jobbade hela helgen). Jag får tala med Tor.

"Hej Tor!"

"Hej thomas, jag, jag, jag, jag, bygger en drakteater som du har."

"Okej, ska vi spela ihop på den sen då?"

"mm ja kan du komma över idag?"

"det blir svårt jag är på väg till sthlm..."

"okej då ses vi imorgon."

"nej jag tro..."

"hej då"

"tor?"

Det är en tuff unge. Inget snack om saken.

Bara magen kunde sluta göra ont så är allt lugnt nu. Fast... den GÖR ju ont.