José Gonzales Vs. Laleh

Dalhalla var igår skådeplatsen för dessa tu som hade en varsin halva utav kvällen till sitt förfogande. Jag hade aldrig tidigare haft den äran att besöka detta kulturella kalkbrott. Det var ett djupt hål mitt i den täta skogen. Fint. Men det var framförallt en fantastisk scen. Själva utformandet av denna anläggning ligger rätt i min konstnärliga handske, akustiken är fantastisk och den detaljrikedom som är så utsökt välplanerad på och runt om scenen är så behaglig att bevittna.

Ikväll skulle jag och Elin se Laleh och José Gonzales. Tyvärr var inte himlen lika sugen att låta oss ta del av denna tillställning. Det som under herr Gonzales framträdande var ett stilla men väldigt, väldigt blött regn - eskalerade till en syndaflod som fullkomligt dränkte oss åskådare.

Synd att min poncho var trasig och hade inte en fungerande huva. Elin linade efter ett tag sin sjal runt mitt huvud för att lindra kylan, den slikade fast sig som en hundtunga mot en hundröv. 

Gonzales är grym på gitarren och har en finstämd, småmystisk, röst som bars fram väl denna kväll. Han är ingen talare med lika många ord som fingarar på sina fingrar när det blir dags för mellansnack. Hans kommentar om de olikfärgade regndräkterna i publiken var hans längsta utlägg:

"Det är väldigt färggrant därute, blått... rött... gult... grönt... och sånt."  

Personligen hade hans framförande behövt lite mer värme i luften för att bära helt. Då jag kände att jag började frysa mot slutet av hans timme.

När Laleh hade spelat i en och en halv med BETYDLIGT sämre väder så fanns det inte ett spår av kyla. Hon klarar ensam av att värma hela den där kulturgropen och hennes spelglädje smittar av sig. Hon är ju lite knäpp. Om hennes föregångare var helt tyst under några omstämningar av gittarren så hinner den här damen be om ursäkt för att hon är långsam, dra en märklig anekdot och avsluta med att ge en hyllning till hennes tvåmanna komp.

Hon plockar fram en jazzigare ton i hennes popplåtar och gör alldeles vad hon vill med hennes hittar. Det är väldigt distanserat och avslappnat.

Det var en skitnajs kväll ska jag skriva för att avrunda detta märkligt långa inlägg. Efter föreställningen råkade vi köra över en hare, åka hem till min bror och sedan festa till 5 på morgonen.

skitnajs

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0