Annorlunda kul

Jag skrev ju förrut en monolog om att vänta. Detta för att jag alltid tycks sitta och förlora tid i fickor av vakuum. Antagligen är det min rädlsa för att inte vara i tid som gör att jag fortsätter att placera mig i rum av väntan. Till bussen, innan lektion, om man ska träffa en vän eller som nu... på en flygplats.

Denna gång var det iof flygbussarna som inte hade någon vettig avgång utan lämnar mig här att åldras lite fortare under några timmar. För fy tusan vad den här typen av tid biter mer på psyket än den vanliga brukstakten. Att vänta är att må lite dåligt.

Igår hade vi sista dagen på en tredagars tangolektion på skolan. Väldigt kul. Samt på kvällen så var det premiärfest för fyrornas slutproduktion nummer ett (de ska ha en i vår också). Ettorna (jag bl.a.) är festfixare under sitt år. Så det har varit slita och släpa. Men det blev riktigt lyckat och jag var dj tillsammans med Martin. Vi delade tiden broderligt och höll igång ett pumpande och vibrerande dansgolv. Mycket roligt.

Nu vill jag till dalarna!! Men det kommer dröja några flygtimmar till och sedan tåg...

Jag har flyttat långt ifrån Enviken jag...