Nu jävlar

Kommit hem efter att ha spenderat 14timmar i den bunker vi kallar skola. Jag känner mig ljusskygg och lite trött(!). Imorgon finns det bara en väg att vandra och det är mot ära och framgång. Fast jag nöjer mig om någon skrattar eller gråter, bara de tycker nått för i HELVETE!

Lugn och fin nu tompa... sova lite är nog bra för dig. Lite sömn. Jaa... Lite sömn...

Bara lite

sömn

FÖRLÅT

d3


Jag skäms lite... efter att ha samtalat med min gode vän Daniel på MSN och fått reda på att han dagligen besöker min blogg, så lovade jag honom att dedikera mitt nästa inlägg till honom. Det var det förra inlägget och inte en enda gång nämns han. Jag är en sådan DÅLIG människa. Så därför kompenserar jag det denna gång genom att överexponera honom på min sida.



Tänk er att låten "love hurts" spelas i bakgunden...



Daniel är inte min pojkvän, något som jag vill förtydliga för nytillkomna läsare. Han har en fästmö  (se bild ovan).



Risken finns att jag nu måste hylla en kompis i veckan... kan ju bli lite drygt de kommande tjugotv... nej vänta lite... Isak... om man räknar med henne så blir de ju tre eller... just ja va fan hette han då... hon blir nog sur... känner jag någon som heter torgulf?

puss på er 

upploppet...

Inte att blandas ihop med Lidingöloppet och avloppet. Dagarna tickar på som en obehaglig Moraklocka med AD/HD. På ons är det dags att smälla upp dörrarna och låta föreställningen blomma. Fy fan vad fjäilarna i magen är oroliga.

Men bland detta har jag ändå hunnit med att göra en hel del sedan sist. Sommaren börjar sakta men säkert att fjättra staden och klädernas kilovikt sjunker för var dag. Har hunnit med två parker och några uteserveringar. Ölet har flitigt konsumerats vilket har bidragit till att min dekadenta ovårdade look. Perfekt till enmansshowen. 

Isak har även släppt in fienden i lägenheten och bjudit på creeps. Jajamen, kvinnan som spöade Isak i Poetry-slam SM har tydligen fått sina synder förlåtna. Kanske för att vi fick P1 tröjor... och mobilband... 
tripp...

Jag bävar inför ons men känner oxå en längtan... skägget måste bort snart! Eller åtminstone piffas till! Det är bara vildvuxet och ivägen. Mat som fastnar och duschvatten som vägrar släppa taget är bara två anledningar.

Annars så är det mest repetioner för min del just nu. Jag ska tillbaka till skolan om tre timmar och spendera hela kvällen där. 

Men det är fan kul. 


ny affe

ny affe

                                             

Nya affen med rätta tiden och lite nya blider från mitt, Isak, Elin & Pers gig.
Annars är det bara fullt ös jävla medvetslös. Pluggar text och letar rekvisita. Ska iväg och titta på teater snart. 

BANZAII 

I takt med att skägget växer...

... så krymps resten av min tid. Det är mycket nu. Manus-helvetet måste in men det ligger och trängs tillsammans med tjocka skivor tjechov som inte vill flytta på sig. Kommer jag hinna i tid? Tiden tickar och dagen D närmar sig med förbluffande snabbhet.

Såg spidde 3 igår. Spindelmannen kommer alltid ha en härlig plats intill hjärtgropen då jag i tidig ålder tog honom till mig och lät mig förundras över denna töntiga typ som kickade skurk-stjärt. Första två filmerna gillade jag skarpt för att de lät spindelmannen vara töntig och skurkarna lika så. Nummer 3 som kom nu klarar godkänt men inte mer. Jag hatar när de anser att biopubliken är för dum för att fatta vad skådespelarna uttrycker så de MÅSTE låta den där jävla piano/violin musiken skära blödande hål i vårt konstnärliga intellekt. "Jaha det är sorgligt här... jamen jo om det är piano musik så då ,åste det vara det... buhuhuhuh..." Men actionsekvenscerna, det är lätt värt att punga ut en hundring. En gång under den brutala lyftkranscenen så drog basen igång att det durrade i benen.

Biobendurr är nästan lika bra som vårsprittibenendurr.

Just det min show är 19.30 och inget annat. Kommer slänga upp en ny affe...

Tillsdess...

En första kik...

affe

Min affe. Känner ni er sugna? Då föreslår jag att ni hör av er, alla är välkomna.

Jag var heelt sjunkt nära att klara av spindelharpan på svåraste svårighets graden nyss. Är det bara jag eller är inte det märkligt hur överjävulskt svårt det blir så fort som alla färger är med? Men som alltid så hade jag trängt in mig i ett hörn som en infantil målare med uppdrag att byta färg på köksgolvet.

I lördags spenderade jag sex timmar på skolan. Först repade jag showen ovan i två och en halv, sedan rensade jag och Vicktor aka. "Vickis" ur rekvesitrummet i tre och en halv timme. När detta jobb var utfört så skulle en öl förtäras. Vi gick till ett hak där vi hängt några gånger förr, jag beställer en öl och bartendern tittar noga på mig.

Thomas - En Hogarden.

Bartendern - Jaha är det med dig då?

T - Jotack. Lite trött, har härjat på skolan i sex timmar. 

B - Jag kan tyvärr inte servera er, ni verkar ha fått i er tillräckligt ikväll.

T - ...

T - Jag försäkrar att jag är helt nykter.

B - Ja men det är min bedömning som gäller och jag är väldigt ledsen om jag har fel men jag kan inte servera er.

T - ...

Tja vad kan man säga. Jag och den här staden drar inte alltid jämnt och det börjar bli lite irriterande. Fast idag var jag iväg och såg en show där min brukares 11åriga storasyrra spelade. Mycket underhållande! Åldern på de spelande var 7-12. Jag satt och njöt. De var så självklara och rena i sitt spel sammtidigt som de bara storljög. Haha. Det var verkligen en vitaminkick. Deras avslutningslåt "för kärlekens skull" kommer jag bära med mig.

Spruckna barnröster i kör...

Godnatt

Långa dagar och korta nätter...

Det skulle kunna bli en bra titel till en film eller en pjäs eller nått... Okej det var här ni läste den först så ge f-n i den.

Hursomhelst.

Sitter i ett tillstånd av lite mjukbakis och myser i mina egna lortfyllda ångor. Gårkvällen bjöd på picknick i en park utan sol och sedan utgång i gamla stan på Nineteens (eller hur det stavas). De spelar bara musik från nittiotalet - helt genialiskt! Jag följde på Isak och hans klasskamrater till denna tillställning men vem dyker upp bland glittrande strålkastare och hormonstinna poppare?

farao

Min gamla klasskamrat Farao i egen hög person. Dagen till ära iförd en smal, svart blåsa och atteraljer som förvandlade honom till "helt hysteriskt's" huvudkaraktär "Patsy" - det var sådant tema denna kväll. Visst är han fin.

Annars så  är det mest skola och jobb som roterar i en evig cykel. Lämnar lägenheten vid 8-9 och kommer hem vid 22-24. Inte så fränt och rätt slitsamt. Men å andra sidan så innebär det ju att man har lite "järn i elden" så att säga. Vilket är skönt och jag trivs med stressen från mycket ogjort arbete. Det är nyttigt och man får plåga sig självmant istället för den tortyr som annars händer utan att man själv kan påverka den... 

Vill skicka ut en hälsning till mina föräldrar som tydligen gillar att begrunda denna blogg. Hoppas att läsningen är till glädje och om ni vill censurera något så lyssnar jag säkert. 

Det är bra med föräldrar.

Det verkar också som om sommaren kan bli riktigt givande... hur fan vågade jag skriva det där...

Ha en fortsatt trevlig dag.  

Teaterföreställning, nära döden-upplevelse & irriterande hårväxt.

Ja mitt hår och skägg börjar nu leva något eget liv. Det är så mycket tuffsar och dylikt som slingrar sig ut från min skalp. Det är knappt tre veckor till enmans showen och innan dess kommer jag att flera gånger stå gråtandes med rakapparaten i handen. Jag vill inte ha allt det här otäcka håret som på intet sätt klär mig. Det ser fan ut som könshåret på en halvutvecklad femtonåring.

Hade föreställning i Falun i helgen, mycket trevligt. Vill tacka alla som kom och gjorde kvällen minnesvärd. Visst kan man ju själv fundera lite över hur dittan och datten med showen men i slut änden kommer jag ändå alltid fram med samma svar: jag och Isak tränar in 25-30 sidor manus åker till en scen tjugotvå mil bort och bygger scenen samma dag. Allting gratis. Då blir det ju som det blir med lite tempofattigt och några bortslaravde poänger. Men publiken vet redan vad de får så allt är frid och fröjd. Vill även tacka våra gästmedverkande Elin Milén och Per Jakobbson. Båda två stal all uppmärksamhet från oss och ska därför aldrig vara med igen!

Kanske.
Spy
Enda bilden jag har från kvällen än... (jag spyr på bilden)

Efter vårt äventyr begav jag mig med Ida och Enlöf till Rättvik för att titta på fulla människor och känna mig vuxen. Jag hoppas att jag inte ranglar omkring på samma sätt och talar med lika dryg stämma. Risken finns väl antagligen. 
   På vägen till Rättvik uppstod det en trafiksituation som mycket väl kunde ha resulterat i eder författares omdelbara död. Nu gick allt bra och jag vill inte hänga ut folk på bloggen men det var definitivt inte Idas (vår förares) fel. Jag tror att jag fortfarande var så hög på ångorna från föreställningen att jag inte riktigt var medveten av vad som hände omkring mig. Men det är läbbigt när livet kryper innpå och blir påtagligt. 

Nu ska jag iväg till skolan och sedan luncha med min bror.
Godmorgon Svergie

  


Långväga besök och en stundande föreställning...

Säggväxten bibehåller sin rufsiga och ojämna takt. Undrar hur fan det här kommer se ut om en månad...

2


Så kom de tre vapendragarna så äntligen till mitt solna och hälsade på. Det är lite märkligt att det kan gå två månader utan att vi ses, men när vi gör det är det som om ingen tid i världen har gått. Vi bara plockar upp där vi tog vid sist. Så skönt med människor som verkligen känner en. Här nere så skrattar fortfarande folk åt mina vitsar! Men det var tre tomma ansikten som mötte mig när jag började med någon liten fyndig anekdot. Härligt.

tripp, trapp...

Det är nära nu...
http://www.dalarnastidningar.se/noje/article192913.ece
Halv fyra ikväll är vi hos Frisk i p4...

LADIES AND GENTLEMEN!
MAY I PRESENT TO YOU...

Ja ni vet. Allt det där och sånt. Puss på er.

RSS 2.0