Annorlunda kul

Man ser det inte på honom. För alla andra verkar han vara en av dem, en mitt bland alla andra. Han ser lugn och avslappnad ut i den trånga tunnelbanevagnen. Lite trött kanske för det är tidigt och lite irriterad kanske för det är så mycket folk att han tvingas stå. Men för ett otränat öga så är han ingen speciell eller märkvärdig alls.

För ett otränat öga.

Om man skulle se lite bredvid honom så skulle ens undermedvetna upptäcka något i ögonvrån. Det går som krusningar i mannens fasad. Han skälver men väldigt subtilt och elegant. Det är ingen frivillig kamp mannen för med sin kropp utan snarare en desperat och panikartad.

Någonting håller på att hända med mannen, någonting mannen tänkt beskämpa till varje pris.

Det är mäkta imponerande när man upptäckt det hela. Mannen ser helt oberörd ut och skulle kunna lura vilken turist som helst. Men har man varit där själv... Har man varit där i den trängda situationen förr ja då känner man igen signalerna. Även om just detta exemplar sätter upp en mäktigt subtil föreställning.

En tår letar sig ut från vänster ögonhåla och ansiktet börjar sakta spela upp till den melodi som kroppen spelat de senaste minutrarna. Det är nära, väldigt nära faktistk. När den första garden sänks faller resterande skyddsmurar enkelt som ett korthus.

Ansiktet förvrids till en vanställd grimas och två snabbt ventilerade inandningar senare exploderar nysningen i vagnen.

Tystnad.

Mannen ser bortgjord ut. Som om han förlorat något värdefullt. Han kan inte känna sig aslappnad trots att spänningarna släppt.

Han förlorade mot sig själv.

Var: Pygméteatern - vegagatan 17 Odenplan

När: 13.45  30/8

Som: Gästspel till "Scenmanifestival" - Det är teater från 11 på morgonen till 22.30 på kvällen och sedan pub till 03.00!

Kostar: 50:- för bara en föreställning (som t.ex. Lek) 
             150:- För festivalpass till ALLT HELA DAGEN!
              20:- Pubjäveln


Juppidupp. Kika in och titta på föreningen som håller i festivalen på www.setf.se  


Just ja, farsan har skaffat facebook. Det ni!

Dåligt slitsamt idag. Fick för mig att festa till det lite igår när Sudden, Carro och Saskia skulle byta bostad och firade av det med dunder och brak.

Egentligen skulle jag ha spelat teater men föreställningen ställdes in då det blev en massa missförstånd hit och dit. Scenen var alldeles för liten för att spela på och då skulle vi få göra om den för mycket och de hade struntat i att marknadsföra just oss och... tja det var en massa bajs bara. Men nästa lördag kanske det smäller till istället... Jag ska hålla er underrättade!

Nåja eftersom det inte var någon föreställning så kunde man fokusera mer på festen. Jag och Isak värmde upp utanför vår kåk med att spela basket. Han vann. Nästan hela tiden. Men så har han ju bott i USA också...

Jag hade bestämt mig för att göra en massa gin o tonic på festen. Därför var jag väl laddad med lime, tonic, is och gin. Nu är ju jag ingen professor i biologi men jag tror att det var dessa som gjorde att det spratt till lite extra i lederna. I vilket fall så slutade det med att moi däckade flat out vid tre snåret och vaknade dagen efter kvar i deras lägenhet. Happ. 

Beslöt mig för att låsa in mig i lägneheten i Bagis och smaska godis och titta på film. Bakis i bagis. Skulle bli en bra filmtitel.

Nina stod för kvällensroligaste då hon tappade totalt sinnet för tiden och lyckades vara hemma efter festen i halv sex. Kanske inte var så farligt men hon hade ett teatermöte kl 09.00 och skulle öppna på NK vid 12. Haha hennes pojkvän Victor väckte henne vid 11.30 och så fort kan en hel dag vara förstörd. Jag har iaf skrattat gott åt det.

Jag har upptäckt problemet med ett distansförhållande= Distansen. Jupp det är lite drygt faktiskt. Ska bli skönt när man flyttar dit i November. Till Oslo alltså...   

Jag har blivit tillfrågad att vara gästkrönikör på en bloggsida som tillhör en gammal gymnasiepolare till mig. Varje onsdag ska jag finnas att läsa på:

http://furudalsfinest.bloggspace.se/

Ett litet drama i en akt. Utspelar sig på kungsgatan i Oslo i rikting mot Elins jobb kl 22.39 på kvällen. En man kommer gående på gatan och blir stannad av en mörk dam.

Damen: Vad är klockan?

Mannen gräver i fickan, flippar upp mobilen som används som mp3 och dundrar coldplay genom lurarna. Han läser av den lite snabbt.

Mannen: 22:39

Damen: What?

Mannen: Tjugo i elva.

Damen: DO YOU WANT TO FUCK?

Mannen inser försynt att han hörde fel på den första frågan och förstår att kvinnan framför honom inte är en trevlig ung dam som är lite sen till ett möte. Hon är en hora.

Mannen: Nämen nej.

Mannen skyndar på stegen och låter coldplay täppa till de glipande hålen mot verkligheten runtomkring. Där var man nära tänker han. Där var man nära.

Mannen vill vara annonym eftersom det finns risk för att polisen kan missförstå situationen och anklaga honom för att försökt stämma tid med en hora. En handling som mannen är lite osäker på om den egentligen är olaglig, alltså själva tidsbestämandet, men tar inga risker för säkerhetsskull. Man skulle inte kalla honom fegis. Men han är inte en torsk heller. Mannen vill också poängtera att titlar (så som denna) ofta kan vara missledande och inte alls ha någonting med handlingen i pjäsen. Det har han bevittnat mången gång när han har läst pjäser. Om han nu brukar göra det. Det kan ju inte jag veta. Antagligen.

Hemma



Dalstuga



Låg o guppa i en pool i hässleholm

Jupp den ligger där som en våt hund och flämtar över mitt sinne. Tröttheten. Det är bara semestern som är slut påpekar någon.

Fuck no.

Jag jobbade 76h förra veckan som personlig ass nere i Hässleholm. Det var skitkul. Om ledigheten sträcker sig över för lång tid blir jag rastlös snarare än bekväm.

Nej det är något nu. Som stör.

Dalhalla var igår skådeplatsen för dessa tu som hade en varsin halva utav kvällen till sitt förfogande. Jag hade aldrig tidigare haft den äran att besöka detta kulturella kalkbrott. Det var ett djupt hål mitt i den täta skogen. Fint. Men det var framförallt en fantastisk scen. Själva utformandet av denna anläggning ligger rätt i min konstnärliga handske, akustiken är fantastisk och den detaljrikedom som är så utsökt välplanerad på och runt om scenen är så behaglig att bevittna.

Ikväll skulle jag och Elin se Laleh och José Gonzales. Tyvärr var inte himlen lika sugen att låta oss ta del av denna tillställning. Det som under herr Gonzales framträdande var ett stilla men väldigt, väldigt blött regn - eskalerade till en syndaflod som fullkomligt dränkte oss åskådare.

Synd att min poncho var trasig och hade inte en fungerande huva. Elin linade efter ett tag sin sjal runt mitt huvud för att lindra kylan, den slikade fast sig som en hundtunga mot en hundröv. 

Gonzales är grym på gitarren och har en finstämd, småmystisk, röst som bars fram väl denna kväll. Han är ingen talare med lika många ord som fingarar på sina fingrar när det blir dags för mellansnack. Hans kommentar om de olikfärgade regndräkterna i publiken var hans längsta utlägg:

"Det är väldigt färggrant därute, blått... rött... gult... grönt... och sånt."  

Personligen hade hans framförande behövt lite mer värme i luften för att bära helt. Då jag kände att jag började frysa mot slutet av hans timme.

När Laleh hade spelat i en och en halv med BETYDLIGT sämre väder så fanns det inte ett spår av kyla. Hon klarar ensam av att värma hela den där kulturgropen och hennes spelglädje smittar av sig. Hon är ju lite knäpp. Om hennes föregångare var helt tyst under några omstämningar av gittarren så hinner den här damen be om ursäkt för att hon är långsam, dra en märklig anekdot och avsluta med att ge en hyllning till hennes tvåmanna komp.

Hon plockar fram en jazzigare ton i hennes popplåtar och gör alldeles vad hon vill med hennes hittar. Det är väldigt distanserat och avslappnat.

Det var en skitnajs kväll ska jag skriva för att avrunda detta märkligt långa inlägg. Efter föreställningen råkade vi köra över en hare, åka hem till min bror och sedan festa till 5 på morgonen.

skitnajs

Wahow sommaren är verkligen en riktigt dålig tid för mig att underhålla min blogg. Jag börjar bli lika effektiv som en halt snigel. Men men efter varje tunnel börjar ett ljus och i detta ljus skall man åter träda fram en dag. Fram tills dess så kommer ändå några sporadiska försök till skrivarkonst att klottras ner.

Sitter just nu och lyssnar på Jesus Christ Superstar medan huset städas och mat lagas... det kommer bli en ruggig släktsammankomst på 25pers. Haha ska bli väldigt roligt. Imorgon blir det något liknande och då ska jag även iväg till Dalhalla och kika på Laleh och José Gonzales, Fränt. Sedan blir det Stockholm på söndag och snipp snapp slut på semestern.

Vilken semester förresten.

Man har ju avverkat ett halvt liv på buss runt i sverige och in i norge. Förra helgen så spelade jag Lek. här i falun, gick jättebra och det var kul att se två vilsna människor i Nina och Lottie som inte var särskillt bevandrade i dalarnas flora. De lekte kollo tror jag. Men det är faktiskt sant att man uppskattar inte riktigt vad man har förrän någon kommer och slår en i huvudet och säger: "titta här för fan!" man var ju med lite i tidningen oxå: http://www.dalademokraten.se/Nyheter/Falun/Lek-pa-Nisserska---gastkramande--och-karleksfull-pjas/
Stort tack till Ia som fullföljde denna artikel. Vi var med i Fk oxå men de ville inte ha oss på nätet... jaja

I onsdags spelade jag och Isak ihop för första gången på en scen på drygt ett och ett halvt år. Var på Allsången på Lilltorpet, Gick väl lite upp och ner men det var jävligt roligt att köra! Vi har även klämt in en film under denna sommar. Får se när den bubblar upp.

Annars så är det som det ska vara när man skriver ett "annars så".

Puss på er!